Med flaskan i handen

Med flaskan i min hand

drev jag runt i inget

i ett mörker

in i en osäker framtid

Mitt liv hade slutat för tidigt

i en kista

under jorden

med sörjande runt om

om inte du hade kommit

Jag var ung

jag förstod inte bättre

men ingen drog mig därifrån

jag stod ensam

Mitt hjärta var fylld av ångest

fylld av känslor

som jag inte förstod

Ångest för livet

ångest för att vara jag

ångest för att visa mig

för att höras

Livet var svårt,

ett evigt kämpande

men jag tog mig därifrån levande

Med skrapsår

med rivsår i hjärtat

med en hjärna som fick börja om på nytt igen

Som fick försöka förstå livet

på ett annat sätt

Minnen som skulle förträngas

som skulle komma upp igen

och ge mig panik

Jag hann aldrig landa i det nya

jag hade ett krig att utkämpa inom mig

Vem var jag, vem är jag? 

Vart är jag på väg.

Tillslut hamnade jag här,

i den nya världen

där jag är synlig

där jag måste lära mig att våga leva

Det är en resa utan slut

men med nya förutsättningar

att klara det bättre

Jag gick där med flaskan i handen

jag gick på glas

genom eld

och genom dimma

Men jag kom fram

jag kastade flaskan i papperskorgen

Jag tog mig hit

och jag ska gå ännu längre

Jag vann