När blir man gammal, och när är det hög tid att acceptera att ungdomen har lämnat en?
Man är inte ung för evigt, och någon gång måste man ta ansvar över handlingarna man gör.
Vad är livet, vad ska man fylla det med? Alla har vi självklart olika syn på vad man borde fylla det med - en del kommer till och med på det för sent.
Är livet till för att fylla det med onödiga måsten och med för höga krav, så anser jag att man missat poängen med att få äran att leva.
Många missar livet på grund av olyckliga omständigheter, medan andra får chansen att leva fullt ut - men gör det på fel sätt.
Att ta hand om sig, och dom man bryr sig om är A och O för ett välbefinnande.
Ingen kan resa dig om du faller, du måste ha viljan själv att vilja resa dig upp igen.
Du är alltid dig själv närmast, och ingen har någonsin rätt att trampa på dig eller försöka ändra på dig.
Varför vill man hålla sig kvar i något gammalt, när man har år framför sig att utforska?
Ingen kan säga vad som händer imorgon, men jag vill inte vara den som ångrar att jag inte vågade ta min egen väg.
För även om alla inte instämmer eller förstår mina val, så är det deras egna problem. För jag begär inte att någon ska förstå mig - utan bara acceptera att min väg, är min väg. Och den är rätt är mig.
Jag är 26 år, och på väg uppåt. Jag har redan testat att vara där nere, och det är tamigfan mycket bättre här uppe.
Slippa strävan att passa in, och känna sig nöjd med att vara Jag, Emma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar