Lite lösa- och kanske för många ord.

Jag vill ha ett facit, ett facit som visar och berättat för mig vad som är rätt eller fel. Vad jag egentligen borde göra..


Var det fel av mig att inte söka vikariaten på sjukhuset, som min chef ville?
  Är det rätt att tacka nej till en fast anställning?

Är det rätt väg att gå med den utbildningen jag ska gå?


Sen jag slutade med sertralinet så har jag kunnat sortera mina känslor mycket bättre, och jag kan se klarhet i saker. Det enda jag inte kan greppa är hur fan jag ska göra med de svåra val jag står inför.


Idag när jag blev erbjuden jobbet som personlig assistent/elevassistent, och fick höra att jag faktiskt hade gjort intryck på den här personen, den lilla person som har svårt att fästa sig vid någon, så började jag överväga jobbet ändå.
  Fast.... Jag hade klumpen i magen under min tankegång..

Sen började jag tänka på utbildningen, som jag tror kommer vara skitkul - men säkert svår.
  Jag skulle få en högskoleutbildning, en chans att utvecklas och få ett välbetalt jobb om jag får ett efter studierna.

När jag jobbade som en tok i helgen, trots uteblivna raster, så trivdes jag jättebra.. Kanske berodde det på patienterna som uttryckligen sa att dom "Gillade mig", och att det är tur att det finns sådana som mig inom vården.

Kanske har jag ångest för att det känns som jag lämnar goda chanser bakom mig, kanske vill jag inte söka vikariaten för att jag inte vet hur vardagen skulle gå ihop.

Jobbet på sjukhuset, på 100% skulle innebära kvällar och helger. Vilket är nästan helt omöjligt med tanke på min mans arbetstider. Han jobbar ju lixom kväll 5 dagar i veckan, hur skulle jag då få plats att jobba?

Så även om jag stormtrivs på sjukhuset, så måste jag ändå lämna det bakom mig och satsa på ett 7-16 jobb.

Så det lämnar mig till två alternativ, plugga och jobba som assistent - igen. Fjärdje gången gillt?

Många säger plugga, eftersom jag blivit så tömd att jobba med människor i den utsträckningen som jag gjort.
  Fast, nu när jag är fri från sertralinet - så börjar jag kunna känna glädjen att få vara bland människor och jobba igen.

Vill spola fram tiden två månader, för att se vart jag sitter och se om jag hittat rätt väg att gå.