Även om det bara skiljer fem mil mellan sjukhusen, så skiljer sig kompetensen och viljan att ta emot patienter som söker.
I söndags åkte jag in till akuten för smärta i buk och blödningar. Läkaren kollade, hittade ingenting. Kunde inte förklara smärtan, och inte heller varför det blödde.
Han skrev ut medicin som ska ta och ta bort blödningarna.
Jag ringde i tisdags till mottagningen och frågade hur länge det skulle ta för medicinerna att fungera, då jag fortfarande blödde och hade ont i buken.
Hon sa att om det inte hade gått över tills på torsdag, så skulle jag höra av mig igen på morgonen så att man skulle boka in ett besök.
Ringde i morse, som jag blev tillsagd om det inte hade gått över. Hon som svarade sa att det inte fanns dokumenterat att jag hade ringt i tisdags, men hon skulle fråga en läkare om dom skulle ta in mig.
Enligt honom ska jag fortsätta med tabletterna, äta ipren och prata med vårdcentralen - som förövrigt inte är rustade med den utrustningen som behövs för en gynundersökning!
Vart tog det vägen att jag måste boka ett besök torsdag morgon om det inte hade blivit helt bra?
Ville i alla fall titta upp det här, så jag ringde till lidköpings mottagning. Hon sa att Trollhättan borde fortsätta titta upp mig, eftersom smärtan tyder på att någonting inte är som det ska - samt att jag fortfarande blöder trots medicineringen.
Men dom ville ju inte riktigt ta i det, då NÄL hade påbörjat detta. Men NÄL tar inte emot mig...
Så jag skulle ringa till NÄL och få till mig ett besök, vilket dom redan har sagt nej till...
Men skulle dom neka, så skulle jag ringa tillbaka till lidköping så hon ev. kunde boka ett besök - fast 9 mil bort i Skövde.. Suck.....
Man ska fan orka att vara sjuk, då man behöver kämpa för att få reda på varför man mår dåligt.. Orättvist, verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar