En blädag

Det är någonting som rör sig inom mig, en känsla som gör så att jag känner mig något nere. Känns som jag är ostadig, att jag är nära till gråt hela tiden. Det gror en känsla i mitt hjärta som är obehaglig, som jag inte alls vill bekanta mig med.

En känsla av ensamhet, en känsla av hopplöshet. En förvirring om framtiden, vart jag hamnar och om stigen jag följer leder rätt.

Jag vet att stigar har avstickare, till en annan plats, dit jag egentligen inte ska gå men hamnar ändå. Det behöver inte betyda att jag går fel eller vilse, utan att stigen jag vandrade var fel och att avstickaren kanske är rätt. Så jag hade ju ändå behövt gå denna stig från början, för att någon gång komma fram till slutet.

Slutet låter visserligen så hårt, men bara för att man når stigens ände, så behöver det inte betyda att man inte kan skapa en ny att gå på för att komma vidare.

Komma vidare är väl någonting alla vill någon gång, man vill utvecklas och kunna bottna i sig själv - man vill bli tillfredsställd med sig själv och sin omgivning.

Jag önskar bara att man kunde ta en titt på framtiden, för att se om utbildningen leder till det jobb jag vill ha. Att jag tjänar det jag vill och att jag kan bygga vårt hus, där vi ska leva tills barnen flyttar ut, tills jag och Mattias blir pensionärer och börjar utforska alla världens hörn.

Där jag och han kan leva lyckliga till stora dagen D.

Känner en rastlöshet i min kropp, jag känner för att springa - jättelångt och jättelänge.
Jag behöver få ut den negativa energin i kroppen, olustigheten..

Det känns som alla andra kommer vidare, och jag, jag bara står här och stampar och ska vara glad för andras framgång.. Att dom andra får det jag vill ha, men som jag inte kan få..
Finns säkert någon mening med det just nu, men jag vill få reda på den meningen så att jag själv kan bestämma om jag tycker att det är värt att känns såhär just nu.

Jag behöver komma bort lite från vardagen, jag vill ha bättre ekonomi. Dom dagarna som är jobbigast, det är dom här när Mattias jobbar hela dagen fram till 21.00, då han inte är hemma förrän 22..
Då jag inte får mer än att säga god morgon till honom innan han är borta i 12 timmar...

Jag vill åka bort med barnen dom dagarna, sova på hotell eller något - bara komma bort från verkligheten lite. Fly ett tag.

Det bara är som det är idag, bara att vänta ut detta så att det kan vända och bli bättre.. igen.