När jag ser på socialdemokraternas reklam som handlar om äldreboende, när en man undrar vart personalen har satt hans mamma denna gången, så kan jag utan tvekan känna igen mig.
När en person har ohållbar situation, så måste denne eller dess anhöriga ta ställning till om dom ska "sättas på ett hem", för det är precis så det är. Åldringar sätts på ett hem för förvaring, palliativ börjas från den dagen dom hamnar på hemmet. Dom blir en tyngd för den redan belastade personalen, där schemat rullar på direkt efter rapporteringen och kaffet på morgonen.
Klockan har slagit åtta och tre-fyra personer ska ha fått upp 16 personer innan frukost.
Sovmorgon?
Rättigheter att bestämma när dom ska gå upp själva?
Ha personal som suckar och stönar när åldringen har haft avföring som hamnat i den jättevåta blöjan som vägdes kvällen innan, där det konstaterades att den inte behövde bytas.
För personalen vet, att när en person gör någonting som inte är schemalagt så blir allt försenat.
All personal är inte stressad, dom gör medvetna val där dom prioriterar sina behov framför de personer som förvaras på deras rum.
Dom tar cigaretten vid elva för fjärde gången, dom är inne på sin sjätte kopp med kaffe.
Medan personalen plockar fram dom torra vetebullarna så ska det samtalas om allt och strax innan allt dukas fram till förmiddagsfikat så hämtar dom åldringarna som SKA samlas runt bordet för fika.
Rutinerna säger så.
Ett hem för mig är någonting som liknar det hem man kommer ifrån. Man ska få bestämma när man vill gå upp, om man är hungrig, när man vill gå på toaletten - slippa att bajsa och kissa i blöjan "bara för det är besvärligt" för personalen att ta liften till toastolen.
Självbestämmandet är någonting som fråntas om man visar tecken på att man är lite snurrig i huvudet, eller om man behöver hjälp med förflyttning.
Äldreboende ska inte vara en förvaringsplats, det ska inte vara palliativ vård.
Bara för att man är gammal, levt och lärt sig under livet, så ska man inte bli en grönsak som kan plockas fram hur som haver när personalen hinner eller när dom behagar att göra "en extra insats just idag".
Ett äldreboende ska vara en plats anhöriga kan komma till, känna trygghet och där personalen är tillmötesgående och trevliga. Ett äldreboende ska inte lukta urin och avföring, utan hemmet ska renoveras och vara i det skick som man själv hade velat bott i.
Det ska inte finnas svartmögel, eller spruckna badrumsmattor i badrummet. Kaklet ska vara rent och helt.
Personalen ska finnas där för att dom vill, inte för att dom ska vara där för att sitta av tiden tills pension.
Äldrevården, vården över lag, borde bli mer personlig där resurserna kan fördelas rättvist och där alla får en bit av kakan - och inte bara några få (inom den privata faktorn).
Vinster i välfärden är någonting som får min mage att vända sig ut och in. Självklart ska en grundare av ett företag få betalt, men inte på kostnad på det dom lovar - en bra vård för alla.
Dom flesta kronorna ska gå tillbaka in i företaget för vidareutveckling, renovering, nyskapelse, till personal som faktiskt ser till att företaget går runt.
Människor är ingen förvaring, som ska stängas in, som inte ska få vara ute och känna frisk luft. En person som behöver förflyttas, som är i vägen, som enbart ska komma ut till fika och maten för att personalen är överbelastas.
Fredrik Reinfeldt, besök äldreboendena runt om i landet - inte enbart privatvården, så ser du verkligheten som du har skapat tillsammans med kommunerna.
Hade du velat bo där du hade behandlas som en möbel, bakom pissgula väggar där den enda lukt du kommer känna är halvfabrikat och urin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar