Döden kan lura vem som helst

Jag har försökt en del gånger förut, men känner mig mer förhoppningsfull nu när jag har börjat författa på min självbiografi "Döden kan lura vem som helst".


Jag satt och författade 10 sidor igår kväll, ungefär på ca timman. Känns som det flyter på ganska mycket, för jag har egentligen mycket att prata om - att berätta. Det är bara att man ska hitta motivationen varje dag att sätta sig ned och skriva något, även om det inte blir mer än några meningar eller en sida.


Jag bjuder på ett stycke i alla fall, så får ni gärna kommentera!

Hur fungerar det här, ja, det här med en panikångestattack?

 

Finns det någon manual, hur man kan bygga ihop sig likt en IKEA-beskrivning  som man får när har man köpt en byrå?

 

Jag tittar vanligtvis inte i beskrivningar hur man ska bygga saker, för jag ska klara det utan. Ingen ska bestämma över mig, hur jag ska sätta ihop en grej. Jag är född färdig, jag gör inga fel.

 

Jag svär dock lite i hemlighet ibland, inte så det hörs. Jag vill ju inte att någon annan ska veta hur frustrerad jag är över att skruvjäveln inte passar där den SKA sitta.

 

Det blir ju bara pinsamt sen när jag väl kommer på att skruven inte alls skulle sitta där, utan en plugg.

 

Men åter till saken, finns den någon användarmanual hur man ska kunna hantera en sån där panikångestattack? Hur det lixom ska kännas första gången, för det verkar lika komplicerat som att ha sex första gången. Man förstår inte vad som händer förrän det är färdigt, om man ens förstår då.