Psykisk (o)hälsa

Det pratas väldigt mycket att man måste öppna upp för att prata om psykisk ohälsa. Jag som gillar att analysera och bryta samman ord och hitta en riktig mening med orden.

Eftersom jag själv har genomgått så mycket och har känt bitterheten i livet, så kan jag referera till mig själv och mitt mående. Jag känner inte att mitt mående är ohälsosamt, att min livsstil är så illa att jag kan säga att jag lider av psykisk ohälsa. Ohälsosamt är för mig när man äter fel kost, inte motionerar eller när man väljer att dricka alkohol för ofta och när man nyttjar droger och nikotin.

Det är ohälsosamt. Psykisk hälsa är väldigt brett, och vad som är hälsosamt eller inte är definitionsfråga. Att ha ett annat funktionssätt betyder inte att man lever i ett ohälsosamt liv. Har man ett självskadebeteende, såklart lutar det åt att det är ohälsosamt tillstånd - det vet jag som har levt med det. Jag hade ett självskadebeteende som visade sig i ett sexmissbruk efter en våldtäkt, alkoholmissbruk och ett skadebeteende inklusive en gnutta tvångssyndrom som resulterade i ätstörningar. Det var inte hälsosamt, jag hade kunnat bli undernärd och uttorkad, fått HIV and you name it.

Men att leva ett liv som t.ex. bipolär är inte ohälsosamt, det är ett annat sorts liv än det som normerna visar på. Att ha ADHD är jävligt hälsosamt, vilka funktioner och egenheter man besitter som är en stor tillgång för samhället. Tänk då när man har Aspbergers, där kan vi snacka om kunskap som förgås p.g.a fördomar!

Så vart ska man dra linjen till ohälsa och vanlig hälsa? Är det normerna som bestämmer, eller är det bara ens egna tankar om rätt eller fel?

Fördomar är ohälsosamma, för i fördomar ligger okunskap och rädsla, där man dömer utan att veta någonting. Dom skapar en barriär för omvärlden, för en verklighet som heter Jag och Du, Vi och Dom, Ni och Vi.

Detta är en av alla anledningar som jag väljer att föreläsa om mitt liv och fördelarna om att våga öppna upp sina dörrar. Vågar man inte öppna upp sina dörrar och låta gäster komma in och uppleva ens slott - så kommer ingen någonsin förstå utan kommer fortsätta spekulera och ha fördomar om vad som egentligen finns inuti det där slottet med stängda portar.


Men som sagt, poängen med det här inlägget är helt enkelt att psykisk ohälsa inte bör heta så, för jag är helt funktionsduglig. Jag mår inte dåligt, jag har bara ett annat funktionssätt än dig.

Jag bryr mig inte om att omvärlden ser mina egenheter som sticker ut, jag bryr mig inte om någon ser skomärkena på min hud - där många har gått när dom har trampat ner mig i leran.

I skomärkena sitter mina erfarenheter, min ödmjukhet, min empati och min kunskap.


Jag är inte ohälsosam, så jag går under "Psykisk hälsa", inte ohälsa.