Upplev, älta, lär dig och gå vidare.

Jag är inte mina händelser, jag är inte mina diagnoser. Jag är inte mitt förflutna.
Ärren är klart att jag alltid bär med mig, men dom bleknar och då ser man dom inte så tydligt längre.


Jag har varit med om dom mest fantastiska dagar, där jag möttes av en vägg av kärlek, förståelse och kravlösa dagar. Personer delade med sig, öppnade upp sig, lyssnade, pratade och accepterade och liksom bara gick vidare. Dom hade ältat klart, dom hade accepterat. Dom hade upplevt och lärt sig - och dom har gått vidare.

Att älta och tänka tillbaka, fundera på vad som har format en tar väldigt mycket energi. Att tänka framåt, vänta och se vad som händer tar också väldigt mycket tid.

Svåra saker har hänt, det har varit förjävligt men det har gett en en mycket mjukare famn. Man har kommit till insikt mitt i helvetet att man förtjänar mer än det onda som har satt spår, för det är faktiskt så det är. Man har kommit fram till att det faktiskt får vara nog, någon gång möter man väggen. Antingen kan man vända tillbaka när man stött på den här väggen eller så tar man och river den och bygger upp någonting nytt.

Bara för att man möter ett hinder högt upp till himlen så är det fortfarande bara en vägg, som går att såga ner och konstruera om så det passar en själv.

Det tar tid att göra om den där väggen till ens egen, lagom hög och behaglig. Man kanske målar om flera gånger, för att färgen påminner om någonting dåligt. Då får man börja om, spackla över hålen, slipa och måla om.


Jag har många gånger pratat och skrivit om att man måste acceptera allting för att gå vidare, och jag trodde verkligen att jag hade gjort det. Jag hade accepterat, även om tankarna ändå drog mig tillbaka och jag ville ha det färdiga svaret på vad jag har för mer diagnos, som om det vore avgörande.

Även om det kanske skulle underlätta att få min slutliga diagnos, så kan jag ändå fixa min vardag just nu. Jag behöver inte vänta, jag får använda mina verktyg som jag har nu. Man kan alltid bygga ett slott, bara man har kunskapen som heter nytänkande trots avsaknad av vissa redskap som hade behövts.



Ja, det snurrar också i mitt huvud
Ja, jag känner mig också konstig
och ja, jag har svårt att koncentrera mig - också.

Men det gör mig inte psykisk sjuk, det gör mig högst funktionell.

För jag är kreativ, inspirerande, empatisk och nytänkande. Det är mina superkrafter,
vilka är dina?