Ångest, min kära ångest. Det är du och jag, hand i hand. Jag gillar dig inte alls, men du är en del av mig och det får jag acceptera. Men vi måste komma överens om att du inte behöver vara så tätt intill när du väl kommer på besök, du behöver inte klamra dig fast och göra så att jag skakar.
Du kommer när jag är trött, när jag inte orkar bära mig själv. Men du hjälper inte till genom att göra mig ofokuserad och knäsvag. Du hjälper mig inte med att ge mig glömska och koncentrationssvårigheter.
Du har ingenting med min omgivning att göra, du har ingenting att göra med om jag har det bra eller inte. Du kommer bara oinbjuden ändå.
Jag har det alldeles underbart här jag står, jag står i ett hem fyllt med kärlek. Med barn, men man och med allt jag behöver.
Det är inte det ångest handlar om, ångest är en känsla. Det finns ingen logik när det kommer till ångest.
Många ser en som svag när man faller ihop platt, när man inte orkar resa sig och beklagar sig över att man mår dåligt.
Allting handlar inte om miljö, utan hur hjärnan fungerar eller inte fungerar i detta fall. Yttre faktorer har ramlat in och beter sig som en parasit inne i mitt huvud just nu.
Det är arbetslöshet, det är trötthet, slaget mot huvudet här om dagen, det är inkomstbortfall, det är oro för framtiden, det är ovissheten, det är gamla tankar och det är många fler ospecifika tankar som snurrar runt. Det är en karusell i hela kroppen, en jordbävning. Inte konstigt att jag skakar.
Ni vet att när man mår dåligt, så kommer allt tillbaka och med min bakgrund så förstärks allting. Det är våldtäkterna, det är missbruket, mobbningen och allt det där. Det känns som igår och allting blir verklighet igen.
Att kapa band med det som en gång har varit går inte alltid, eftersom det alltid kommer vara en del av mig.
Kristian Hjort frågade mig igår om jag önskar att jag vore någon annan, och nej, inte ens idag när jag mår såhär så önskar jag det. Jag är stolt över mig själv, jag är stolt över min öppenhet och mina superkrafter.
Sen att det inte är kul att må bra, det är ju en annan femma, men det ingår lixom.
Nu ska jag ta mig igenom det här,
jag ska ta mig ifrån dagens ångest, jag ska kämpa emot mina problem med att äta igen, matlusten är inte på topp och med tanke på tidigare ätstörningar så ska jag kämpa mot det med. Jag har lite krig att bekämpa, men det som inte dödar - det härdar.
Jag mår skit nu, just nu är det helt ok. Jag kommer igen, som alltid. Men nu är det bara tungt, så in i helvete. Men jag har er, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar