Karriärsbyte?

Jag har alltid hittat mig själv närmast i vårdyrket, nära människor. Jag kan ofta känna igen mig i människors livshistorier, och har lätt för att känna empati.
  Men jag tror också att det är mitt fall tyvärr, att jag bryr mig för mycket.

Jag blir känslomässigt tömd när jag jobbar med människor, eftersom jag lägger hela min själ i personerna jag träffar.


Jag har ändå läst fordonstekniska och till plattsättare, men aldrig arbetat som det. Som frågan är, skulle jag bli lika tömd där?

  Nu känner jag väl kanske att det var lite väl längesen jag läste till bilmekaniker för att arbeta som det, och att min rygg inte skulle palla av att jobba som plattsättare heller.

Att kakla är annars jättekul, speciellt när man får greja själv och kombinera färger och mönster.

Vad ska jag satsa på, vad ska jag bli när jag bli stor?

Jag satt och tänkte på det igår, och när jag tänkte utanför ramarna, borstade bort snön som hade snöat in mig, så kom jag fram till att jag ska jobba med någonting helt annat än med människor.
  Visst "ska sådana som jag" kanske jobba inom vården, för det har jag hört tusentals gånger. Men skulle sådana som jag jobba inom vården, så skulle personerna i fråga gå under.

Nu är jag inne på att läsa logistik och verksamhetsutveckling, så jag ska ringa på måndag och se om den kör igång till hösten på yrkeshögskolan.
Funderar också på att ta lastbilskörkort, det var ju en dröm när jag var yngre.

Det är nog dax att tänka outside the box. Det man tror man är ämnad till, kanske inte alls överensstämmer med vad man egentligen orkar.  Inte så, men jag är ganska mättad med närkontakter - jag behöver distans. Jobba med människor indirekt istället för direkt.