Den dagen det mesta gick fel.

Egentligen började dagen redan dagen innan, då jag fick samtalet klockan 21.00 av min make. Han lät väldigt deprimerad, och jag trodde att han skulle få jobba övertid denna dagen med. Men så var inte fallet, utan fallet var så att bilen hade gått sönder. Motorlampan blinkade, och den gick väldigt hackigt..

Jag hade precis slagit mig ner i soffan, efter en deppig dag. Hade hört att man ska ta hand om sig själv ibland, och nu fanns tiden! Jag färgade håret, och skulle ta mig ett glas vin innan mannen i mitt liv kom hem.

Men efter hans samtal, så fick jag ta på mig kläderna och åka iväg, så vinglaset hamnade på diskbänken. Behövde ju tanka såklart innan också, och när jag stannade vid bilisten så fungerade ingenting på stationen.. Fick vända om och åka till Statoil, som har dom segaste pumparna.

När jag väl hade tankat fullt, så åkte jag iväg, åkte förbi bilisten och såg att stationen hade börjat fungera igen.


När jag kom fram till Uddevalla, ca 5 mils bilresa i mörker, så hämtar jag upp M. Försökte hålla huvudet uppe, men sen när vi båda kom hem blev vi jättedeppiga. Vi försökte komma fram till en lösning, för jag behövde till skolan dagen efter och han behövde till jobbet. Och ett annat problem, vi behövde få hem bilen - till en verkstad.

Vi fick till slut låna min pappas bil, för att bogsera hem bilen. Och vi hade fått tag i en verkstad på morgonen som lovade en felsökning när vi kom dit med bilen. Toppen.

MEN, grejen är, att vägen mellan Uddevalla-Grästorp består av 3,5 mil motorväg/motortrafikled.
  Och vi kan ju ingen annan väg, men det finns säkert en annan väg.

Bajs...

Hur som haver, jag fick åka och släppa av min man i Uddevalla på jobbet. Skulle kolla vart bogseringskroken fanns på polon och den satt innanför kofångaren. Det behövdes bara tas bort en grej först, och jag gjorde detta i bekostnad av att jag skar upp mig tumme.
  Jag fick åka till närmsta vårdcentral för att tejpa ihop tummen, för att sedan åka för betygssamtal i skolan. Efter det så fick jag åka tillbaka till Uddevalla, ringde mitt försäkringsbolag. Hon menade på att vi hade bärgning i den försäkring vi hade, så det var bara att ringa sa hon..

Den lilla detaljen hon missade, efter att bärgaren hade kommit fram till vår bil, var att försäkringen bara täckte fram till närmsta verkstad - inte hem till verkstaden, där dom stod och vänta på oss....

Och vet ni vart närmsta verkstad låg? 2 km meter bort.. Det var den dyraste, kortaste resa jag någonsin gjort.. 1200 spänn borta.

När jag kom till verkstaden, så gick jag in och pratade med honom bakom disken. Han visste inte om dom hann felsöka den idag (läs igår), men senast i morgon (läs idag)..

Och här sitter jag nu, klockan är snart 15.00 på eftermiddagen och dom har sagt att dom antagligen inte hinner titta på bilen idag. I morgon ska jag till skolan, och min man till jobbet.. Samma visa på måndag, och bilen lär ju inte vara hemma tills dess heller.

Jag känner mer eller mindre att jag vill skrika lite just nu.. Men bara lite.