Man kan stoppa klockan genom att ta ur batterierna, men livet fortsätter ändå rulla på. Visaren kanske aldrig slår tolv igen, om man inte sätter i batterierna, men ålderstecken kommer att visas på kinden tids nog.
Man kan lura hela världen genom att ta bort alla klockorna, men jorden snurrar på. Ingenting väntas på, förutom en väg framåt i livet.
Tragedier kan få ögonblicket att frysas, och det kan kännas som världen borde stanna upp ett tag. Men tiden stannar inte för någon, och solen går upp efter en natt ändå.
Vissa händelser gör så att man stannar kvar, inte fortsätter leva. Man glömmer bort hur man gör, och man missar mycket värdefullt när tiden går framåt.
En dag vaknar man upp ur det som en gång hänt, och det har plötsligt gått 10 år. Man förstår inte vart tiden har tagit vägen, för man har haft fullt upp med att grubbla över någonting som har hänt - men som man inte kan förändra.
Man tar sig oftast mer tid att tänka på det dåliga som har varit, än det som är positivt i livet. Det många glömmer, eller inte tänker på, är att man bara lever en gång och att man egentligen borde fokusera på det som får en må bra - och på det som går att förändra.
Man har varit med om mycket skit, som har fått en att stanna kvar i vissa scener av livet. Nu, flera år efter, så inser man hur mycket tid man har slösat bort på negativa tankar och fastnat i ett mönster av tankar som är dåligt återkommande, samtidigt som man har besuttit chansen att kunna ta tillfället i akt och bryta mönstret.
Sen sitter man där med ångest, för att man har låtit tankarna tagit all tid, istället för att låtit sig själv leva det liv man förtjänar. Någonting man inte heller borde göra, för då hoppar man bara från ett tankemönster till ett annat som är likadant.
Man borde egentligen tänka mer på livet i nuform, att leva här och nu. Ingen vet vad som händer om 3 sekunder, och varför ens grubbla åt det hållet också?
Tänk in om, tänk nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar