En obekant känsla

Varför infinner sig denna obekanta känsla inom mig.. även om den inte borde finnas där?
  Den har nästan aldrig funnits så kännbart, och min kropp har alltid försökt stöta bort den.

Jag känner mig.. smålycklig. Liksom i hela kroppen, lite sådär .. nöjd.. Är det så det känns?

Visst har det varit en bra dag, men jag har haft flera sånna här dagar - men aldrig känt såhär?

Sist igår kände jag mig nere och inte helt hundra, något ångestladdad sådär. Så där som jag brukar känna mig. Olustig och i vägen.


Vad ska man göra med den här, ska man förneka att det finns? Sluta vara rädd för att falla, sluta vara rädd för det okända, acceptera att till och med jag kan känsla positiva känslor?

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det här nu, men jag antar att fortsättning följer.