Livet springer i kapp, alla tårar, alla ärr alla händelser springer förbi, man ser det som på film i fastplay.
Man tar en penna, sätter i videokassettet och snurrar tillbaka för att se igen. Filmen är inget bra, men just nu har man ingenting att göra så man kan se om den igen - bara för att ha någonting att göra.
Videokassettet är livet, det liv som har gått förbi - det liv som man har levt innan i dag.
Varje minut är livet, varje sekund som går är det som gått till spillo när man spolar tillbaka för att återuppleva det som varit.
Varför ska man tänka på det som har varit när man lever i det som är idag?
Varför ska man skada sig själv genom att tänka på det som smärtade,
det som lämnade ärren?
Det spelar ingen roll hur fort man springer, om man ska tänka tillbaka. Det är som att klättra upp i ett högt träd utan säkerhetslina och titta ned, titta hur smått allting är. Man känner en känsla av att tappa kontakten med marken, man känner att man blir yr och tappar andan.
Man är högt upp, man har inget fäste - man är fast i någonting man inte kan ta sig ifrån. Ibland behöver man släppa taget för att komma vidare, våga lita på att fallet inte behöver vara så hårt, att man kan sig upp och springa vidare helskinnad.
Lycka är ingenting som kommer till en, om man inte öppnar upp för det. Lycka är ingenting som man kan ta för givet om man inte vågar känna känslan av att falla fritt. Att falla är inte alltid att misslyckas, utan att våga falla är att våga lita på att någon annan fångar en.
Ett, två, tre - nu kommer jag, sa det förflutna.
Sa den som kom ifatt,
den som inte tänkte släppa taget om mig
som höll mig fast.
Ett, två tre - nu är det försent.
Du kan inte ta dig loss, du är för svag
Jag svarade, ett, två, tre - jag är inte svag, jag springer ifrån dig nu
du hinner inte i kapp mig igen. För jag har bestämt mig, jag ska springa
fort - fort som du, men åt ett annat håll. Jag ska springa framåt,
inte bakåt. Ramlar jag, så ska jag resa mig igen.
För du ska inte nå mig, jag har lekt klart.
Ett... Två... Tre
Jag är redo nu,
kom och ta mig om du kan
Jag tänker nästan ständigt på livet som varit och det är bara negativa saker. Inte en tanke jag kan få av något roligt eller trevligt, det är mycket tärande...
SvaraRadera