Sverige är inte så kallt

Sverige är inte så kallt som media speglar det just nu,
allting handlar inte om politik,
terror, rasism och flykingkatastrof.

Det finns mycket värme i landet lagom, där faktiskt en annan verklighet fortgår parallellt med alla nyhetsflash på Aftonbladet, expressen och alla dom andra tidningarna.

Det finns alla vi andra, vi som sörjer, vi som läser och vi som blundar - men ändå känner empati, kärlek och öppnar upp till förståelse för all tragedi i världen.

Det råder flyktingkris, skolmassakern i Trollhättan var det värsta dådet sen 1940-talet i Sverige.
Historian skrivs hela tiden och när våra barnbarn och barnbarnsbarn läser historien i böcker om ett x-antal år så kommer dom inte se början av 2000-talet som en stor tragedi även om det känns som vi enbart lever i en sådan just nu.

Vi ska såklart inte förringa allt som händer, vi ska inte förneka att det finns ondska i världen där människor som minst förtjänar det lider ont. Verkligen inte, men vi måste också få lov att fokusera på allt det där som faktiskt är bra, annars kommer vi förgås och stupa i ruinen av utmattning och av hat.

Det har alltid funnits ondska i världen, dom första världskrigen var ett bevis för det. Långt innan det fanns det mycket hat och fördomar, det kan vi läsa om i historieböcker. Det arv som lämnades efter till oss är någonting som kommer fortgå i generationer. Alla människor har inte ett hjärta, tyvärr kommer det alltid att vara så.

Men det kommer alltid finnas en majoritet med öppenhet och med kärlek, som kommer strida emot det hat som finns för att få världen på rätt köl igen.

Anledningen till den skeva världsbilden som finns idag kan vi mycket tacka media för, dom vill sälja lösnummer och dom vill beröra, men allt för sällan publiceras det om vardagliga saker som gör skillnad.

Vi kämpar mot fördomar och vi kämpar för ett öppet samhälle, och vi har yttrandefriheten - en guldgruva som nyttjas ibland på fel sätt för att sprida propaganda, men som också ger oss möjlighet att uttrycka oss och våra känslor.


Varför finns det behov för att gnälla hela tiden, att hela tiden sträva mot allt som är "fel"?
Jag hörde på nyheterna här om dagen, om alla anmälningar som kommer till trafikverket för att vissa bilister har fått ett stenskott i rutan pga. vägarbete.

Är det inte någonting kanske man får räkna med, egentligen?
Lagar man inte vägen - så klagas det.
Lagar man vägen - så klagas det och ska anmälas om det råkar ligga grus under arbetets gång.

Gå ut och ta en promenad i höstvädret, även om det regnar. Umgås med dina bekanta, diskutera någonting annat än allt som media skriver om. Skärma av er, sluta scrolla på aftonbladets app. Sluta prata om massinvandring, om krig - om allt tragiskt.

Fokusera på vad du just nu ser - precis som barn gör.

Lev litegrann.
Andas lite,
våga stå på egna ben och se livet från den ljusa sidan.

Som en låt som sjungs i Life Of Brian - always look on the bright side of life.


Det blir helt enkelt lite lättare då.