Helt jävla inkomplett

Det här med att försöka se saker positiva även om det ramlar på negativa saker är fan inte så lätt...
Jag känner mig bitter, och jag kommer förbli bitter känner jag om det inte händer någonting snart..

Jag är snart 30 år gammal, jag har ALDRIG haft ett fast jobb någonsin. Jag har råkat ut för skada efter skada, mitt psykiska mående har rivit sönder mig bit för bit sen barnsben.
Varje gång jag blir glad, så fallerar någonting.

JA, jag har fått turen att få tre barn och fått gifta mig med världens underbaraste man.

MEN, ibland så önskar jag att saker och ting kunde lösa sig runtom det.

Som att jag kan få ett jobb där jag trivs, där jag inte skadar mig.
En ekonomisk stabilitet,
en axel som fungerar,
ett knä som är helt.

Ett psyke som är starkare.

Lite flyt i vardagen ni vet...


Jag har studerat, och studerat och studerat ännu mera i hopp om att få ett jobb.

Jag läste till undersköterska, vilket gav mig 10 år som timanställd.
Jag läste till plattsättare, det gav mig en utbildning och inte ens en chans att få en lärlingsplats för att jag är tjej.
Jag läste till logistiker, fick ett vikariat och sen som vanligt så behövdes jag inte mer.
Jag fick ett annat vikariat, där skadade jag mig, där jag nu är sjukskriven och behövs inte mer efter mars 2016.

För helvete liksom - för helvete..

Igår kunde jag knappt lyfta temuggen för att min axel gjorde så ont, för att den var så svag.
Idag är det bättre eftersom jag inte gjorde ett skit igår.
Min man borstar barnens tänder, för att min arm är svag och inte orkar.

Jag är trasig, jag klarar fan ingenting.
Inte ens att få ett jobb, behålla ett jobb eller att få vardagen att flyta på.

Hur svårt kan det vara, att få ett jobb där jag kan sitta vid min dator, ha lite kundkontakter, knappa med siffror och bara få vara nöjd?