Sjukskrivningen fortsätter,
men jag måste säga att FK var snabba med att få ut sjukpenningen. Även om det blir ett stort inkomstbortfall, så vet jag i alla fall att AFA finns när det kommer till en arbetsolycka. Så julen är ändå räddad, vilket känns väldigt skönt att ha i bakhuvudet.
Sjuskriven har jag varit en månad nu, och jag känner att isoleringen som infinner sig är väldigt obehaglig. Jag har fått höja mina tabletter som dämpar ångest, jag ligger mest och sover om dagarna. Jag har träningsabstinens, men kan inte träna. Jag vill åka mina inlines, men det är för dåligt väder och det ligger grus överallt på vägarna.
Min axel är paj, vissa dagar gör den ont - andra inte. När jag försökte leva som vanligt i söndags med att bära matkasse, åka skridskor med barnen, hänga tvätt och andra vardagliga sysslor så återkom smärtan mer konstant. Fick ta ett par citodon och gå och lägga mig. Den natten var inte kul, låg halvvaken typ hela tiden, lite hög av tabletterna. Ingen rolig känsla precis.
I fredags fick jag ett annat besked. Efter min knäoperation i augusti så har en nytillkommen skada på knät uppstått. Antagligen började jag arbeta för fort efteråt, så att min främre korsband gick av. Eller ja, den hänger i en tråd, det är väl det som håller ihop korsbandet fortfarande.
Nu väntar jag på att att få tag i ortopedmottagningen i Skövde, som min läkare skickade en remiss till i september, att ringa upp. Ska få träffa en specialist för att få en bedömning om operation..
Jag känner att två operationer räcker för i år. En stor bukoperation och en knäoperation. Jag faller ihop, och dom lagar mig likt en bil.
Samtidigt fallerar mitt psykiska välmående, men imorgon ska jag i alla fall till vuxenpsykiatrin för att få en behandlingsplan - äntligen. Utredningen lär väl dröja ytterligare några månader, har ju bara väntat över ett år nu.. 14 månader för att vara exakt.
Planerna för denna vecka är fullspäckad. Idag är det sjukstuga, imorgon är det sjukgymnastik och vuxenpsykatrin. På torsdag är det lugnt, på fredag ska jag ut med jobbet - någonting jag tror att jag behöver för att bryta min isolering och känslan av utanförskap.
På lördag är det barnkalas för att Jacob fyller år, senare på eftermiddagen är det överraskning för Jacob med hockey i Göteborg. På söndag ska vi titta på hus på förmiddagen, klockan ett är det kalas för Mattias sida, klockan tre för min sida.
I nästa vecka ska det inhandlas gran, det ska julhandlas och det blir att förbereda litegrann med maten inför julafton. På helgen blir det bakning, julbröd och tunnbröd! Blir också ett samtal från min läkare om fortsatt sjukskrivning av min axel.
Men vet ni va, det är bara julafton en gång om året. Jag släpper allt det negativa så julkänslan kan sätta sig inombords.
Det kunde varit värre, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar