Jag längtar tillbaka till vardagen, så den var då..
Där jag alltid gick och la mig bredvid min man, vaknade på morgonen bredvid honom..
Antingen åkte man till jobbet på morgonen, eller så var man hemma tills kvällsjobbet började.
Men man visste, att man alltid somnade på kvällen i sin egna säng, bredvid sin man.. Man kunde höra barnens andetag, och känna lugnet lägga sig tillsammans med mörkret.
Nu när vi båda har nattjobb, börjar ångesten ta vid. Jag saknar det som var innan, samtidigt som man är glad över att ha ett jobb..
Det man tog för givet, spolade verkligheten bort. Man ska ALDRIG ta något för givet fick man lära sig av det. Man ska uppskatta det som är här och nu. Och allt det oviktiga, det som snor energi, ska man bara tränga bort.
Det är samma med människor. Märker man att dom bara tar utan att ge något tillbaka, och när dom bara lägger saker på ens axlar - så ska man bara kasta tillbaka skiten, sträcka på sig och övertala sig själv att man är värd så mycket mer än så!
Och med detta ville jag bara säga att livet inte alltid blir som man tänkt sig, och att man ska uppskatta livet när det faktiskt är... helt ok, för man kommer snart fram till att när livet var ok, så var det i själva verket helt perfekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar