Tack alla ni som..

Höstmörkret ligger tätt,
tillsammans med dimman på marken.

Frosten skimrar och speglar sig tillsammans med
stjärnorna på himlen.

Tankarna känns lika enorma som
rymden, och tankekedjan känns
lika oändlig.

När en livskris infaller,
så försvinner alla måsten och man
ser livet från ett annat perspektiv.

Konstigt att det ska till en kris,
för att man ska kunna se klart.

Alla saker som var vitktiga,
fallerar likt ett korthus i blåsten.

Dom nära och kära,
blir ännu närmre.

En god vän, blir till en pelare
som man inte kan vara utan.

Så länge jag har min vän,
så länge jag har min familj
och mina anhöriga,
så kan inte ens den kraftigaste storm fälla mig.

Tack alla ni som är med och stöttar mig
genom detta, ni är guld värda.