Hur ska någon annan gilla dig om du själv inte gör det?

Återigen, man är sig själv närmast. Gillar man inte sig själv, så är det väldigt svårt för andra att se ditt verkliga ja och gilla dig för den du är. Man kan mynta ordspråket "Bättre att bli hatad, än älskad för någon som man inte är".

Sen fokuserar man sig allt för mycket på utsidan, utsidan som bara är ett skal, någonting för ögat att beskåda. Märkligt ändå, eftersom går man inte ihop personlighetsmässigt - så är det svårt att umgås? Lite knepigt vore det om man bara umgicks för att man var snygg. :-)

 Min far sa idag "Tänk om man kunde vara som ett litet barn, bara släppa någonting när det blir tråkigt och finna något annat intressant lika fort". 

Ja, tänk om man kunde släppa allt det tråkiga och gå vidare med sitt liv för att hitta någonting annat intressant, något annat positivt. Tänk om man alltid kunde vara lika lättroade som barn, vilka små, världsliga problem det skulle finnas i detta såkallade I-landet.

Något annat jag kom och tänka på när jag såg bilden om att gilla sig själv, det är också alla dessa bilder som kommer ut på internet när någon lyckats banta. Att "Haha, se på mig nu, nu är jag också smal - fuck you!"
Vad ger det egentligen för bild när människor bantar ner sig, för att bli lika smala som dem som mobbade?

Utsidan är inte allt, och visst kan man vara hälsosam även om man har några kilon kring magen likt volanger. Se på tjejen på SATS-reklamen som blev hårt kritiserad av en kändis som egentligen inte borde få ha något utrymme i media.
  Hon hade i alla fall tränat i 13 år, var inte pinnsmal med h ade både den psykiska och fysiska hälsan med sig.

Jag har lite häng här och var, och lite tigerränder efter graviditeten. So what?
. Mycket roligare att leva, när man inte behöver tänka ut ursäkter om varför man ser ut eller varför man är som man är. Jag lixom bara blev sån här, och dom som umgås med mig uppskattar det också. 

 För att summera, älska dig själv, acceptera dig själv - för ingen lär göra det om inte du heller gör det.