När döden knackar på, så kommer den oftast väldigt olägligt.
Den lämnar kvar känslor av saknad och ångest.
Den lämnar kvar magont och litervis med tårar.
En rädsla och en händelse som man inte kan förstå sig på.
Man var ju mitt i uppförsbacken som kallas livet, och nu stannade livet ett tag.
Vad händer nu, när klockan ändå tickar på?
Sorgsen sköljs över som en våg, och man vet varken upp eller ner.
Man önskar bara att solen kan tränga igenom den tjocka dimman som döden lämnade efter sig.
Man önskar också att livet kunde visa upp ett facit på hur man tar sig vidare.
Vännen min, tiden läker alla sår. Även om ärren kommer att kännas, så kommer livet bli lättare.
Man måste dock gå igenom många faser innan man kan börja med en nystart, ta dig tid och gå igenom alla - även de som är extremt jobbiga.
Jag finns med i alla faser. Jag finns här om du behöver en hand som drar dig upp, och drar dig vidare. Glöm inte det..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar