Hallå där ute, finns det någon.. som mig?

Hallå, där ute. Finns det någon mer, som mig?

Som sitter innanför fyra väggar, men längar ut?
  Ut till solen, vara lycklig - le mot livet.

Var nöjd och tillfreds med vad livet ger.
  Inte ha en hög ribba, utan bara var glad och glädjas åt det man har - och inte sörja det man inte har?

Hallå, där ute.
Finns det någon mer, som har ångesten som närmaste vän. Den man vandrar hand i hand med genom livet. En vän man känner för väl, men egentligen inte alls.

Den man är rädd för, för man aldrig vet vad den kan hitta på.
  Den man önskar man kunde bryta med, men som inte går.

Finns det någon mer, som vill övervinna rädslan - och trotsa det mörker som sköljer över en, som kan knyta upp den knyt i bröstet som ångesten ger?

H j ä l p, är ett svårt ord, för man vill vara stark. Men stark är inte ensam - stark är man tillsammans.

Finns det någon mer, som lurar sig själv, och som tror att den är lycklig? Finns det någon mer som tror att man är ärligheten, men som ljuger så djävulskt för sig själv?

Jag m å r  inte bra, men mår lite bättre tillsammans med min själskamrat - min man, mitt allt. Han och mina barn, min värld - mitt hjärta, ja, den del som inte är trasig då.

Måste börja bygga upp ruinerna efter mig, bygga upp en nytt Jag - ett sant jag. En jag som jag trivs med, och där ångesten inte är min vän - utan bara en bekant.