Jag är inte Den längre.

Detta är ingen kontaktannons, utan bara en summering.

 Jag är snart 30 år, har tre barn och en man som jag älskar mer än livet.
  Jag är överanalyserande, och har många år levt med ångest och levt i ovissheten.

 Har blivit mobbad, slagen, lämnad och övergiven.

Jag har aldrig passat in, inte ens i mig själv. Min självkänsla har legat begraven i år, och alltid valt svansen efter andra.

Jag har missbrukat alkohol, nästan dagligen mellan 12-18 års ålder.

Aldrig haft ett förhållande förrän mu, där jag har varit känslomässigt engagerad, utan bara låtit mig utnyttjas.

Jag gillar inte direkt att supa, utan jag är lycklig när jag får gå på djurparken med barnen och min man.
  Jag är även lycklig när jag får träffa en vän på fika för att prata strunt.

Jag är inte 16 längre, utan jag är en mamma som hellre spelar sällskapsspel på en lördag än att vara ute och snurra runt full på stan.

Jag är jag, och det är hit jag har kommit. Jag är nöjd och glad, för jag har allt jag vill ha.. Jag behöver inte längre bevisa något, inte heller vara någon jag inte är. :-)