En del av någonting.

Vissa dagar är jobbiga, speciellt när allting blir så självklart. Att jag inte kommer få fortsätta på mitt jobb, att jag faktiskt blir arbetslös om 2,5 vecka. Att jag inte är en keeper på jobbet.

Så många år jag har varit i arbetslivet, dessa 10 års kämpande med både jobb och utbildning om vartannat. Alltid 150% med studier, graviditeter och jobb.
Vad har det gett mig?

Ännu en utbildning som inte verkar leda till någonting.

Det spelar ingen roll hur duktig jag är, som jag tycker mig själv vara, hur empatisk och social man är - det leder ingenstans.

Om 2,5 vecka har jag ingenting alls. Ingen inkomst, inga arbetskamrater och inget jobb att åka till. Jag är A R B E T S L Ö S.

Jag är utanför samhället, utanför arbetsmarknaden. Jag är en av många, som kämpar dag ut och dag in efter att få en betydelse i samhället - på en arbetsplats.

Skillnaden här mot några andra procent på arbetsmarknaden är att jag har sökt aktivt jobb i 10 år. Buntat ihop timanställning på timanställning, krupit genom LAS-hålet ett par gånger.

Man börjar undra om det är en själv det är fel på, är jag så inkompetent och socialt handikappad att jag inte är värd att anställa?

Nu kan jag ju iofs inte fortsätta inom vården, där jag har jobbat i alla år som timvikarie. Möjligheterna finns inte längre, det är bara att acceptera.

En del glider på bananskal, jag har hackat mig fram på en kaktus H E L A mitt liv.

Idag känner jag ingen glädje att gå imorgon och ge allt på jobbet, för jag vet att allting jag gör inte har en betydelse längre. Jag kommer kanske lära mig fler saker, bidra lite, men jag har snart ingenstans att använda mina nya kunskaper efter detta.

Tar det lång tid tills nästa jobb, om jag ska jobba med samma, så kommer det vara raderat från mitt huvud.

Vad ska jag bli när jag blir stor? Jag känner att jag återhämtade mig ganska väl sen jag bröt ihop i december förra året, men jag känner att jag får fler downs nu ju mer det närmar sig slutet av det som varat i flera månader.

Jag söker jobb, säkert 10 jobb i veckan. Hur många svar får man? Ptja, inte är det en handfull i alla fall. Man kanske får någonting efter nån månad att tjänsten är tillsatt - i bästa fall då va.


Idag känner jag en stor tomhet och en obotlig trötthet. Känns som man faller sönder, bit för bit..

Jag är trött, ledsen och lite uppgiven.

Tur jag har min familj i alla fall, även om jag får ångest att tänka på att mitt konto kommer vara nollad och jag inte kan ge dom allting som dom förtjänar.. Nu är sommaren över i alla fall med allt var aktiviteter heter.

Ptja, livet ska inte vara lätt. Det är någonting jag har lärt min sen barnsben.