Cirkus Emma

Rubriken säger allt.
Året har varit speciellt, och jag längtar efter nytt år och nya möjligheter.
Glad ska den vara som får vara frisk.

Fingrarna räcker inte ens till alla de gånger jag varit i kontakt med sjukvården.

Året började med motivation, jag fick jobb på sjukhuset och Mattias var föräldraledig/arbetslös.
I maj började allt krångla, jag fick konstaterat diskbråck x 2. Blev inneliggande på mitt egna jobb. Jag kunde knappt gå och hade konstant ont.

Det bättrade på sig allt eftersom, men nu stod snart arbetslösheten på trappan för min del med. Efter säkert 100 ansökningar, så blev fallet så att både jag och Mattias fick vara lediga ihop.
Mattias blev uppringd av Amiga, fick ett jobb. Wow, var känslan. Äntligen..
Fast jobb och heltid.
Lönen visade sig vara på a-kassenivå, och han hade inte råd att jobba.

Vi hamnade i depression, men sen kom vändningen! Mattias blev erbjuden att annat jobb. Denna gången var det seriöst, om ändå det bara gällde 3 månader. Vi skulle klara julen.

Jag blev också erbjuden jobb, och började i mitten av oktober. Vilken lycka!

Det dröjde inte länge innan jag gick totalt in i väggen. Det var i samma veva som Amigo blev jättesjuk.. Snart skulle hans vård kosta ca 60.000 kr.

Många resor och massa oro senare så slutade jag på jobbet. Situationen var ohållbar.

Ekonomin var körd i bott, och Mattias skulle snart bli av med jobbet. Veterinärutgifter staplades och julen kändes inget kul.

Återigen kom en överraskning, Mattias hade fått fast jobb på Ikea från februari. Jag hade inget annat jobb, men man skulle glädjas åt Mattias.

Som ett bakslag blev jag sjuk, fick åka ambulans in med kraftig magvärk.
Blev inneliggande, och fick injektion med bedövningsmedel i magen.

Igår fick jag åka tillbaka med smärtan, och idag sitter jag hemma och undrar om jag någonsin ska slippa äta mediciner och slippa sjukhusbesök.

Mattias gör sin sista dag på jobbet, och ikväll ska man orka hitta julglädjen och pynta granen.

Livet är en fest med världens värsta baksmälla.