Han, Hon, Hen - Hulken?

Pelle får inte leka med dockor,
Anna får inte leka med bilar,
Hen, som inte har något namn får leka med vad Hen vill.
Hulken kastar bilar överallt och leker med dockor i smyg.

Henrik har en rosa tröja på sig med en katt,
och Ulrika har en mössa med bilar på.
Hen har byxor som är blåa, med en blomma på.
Hulken har kalsonger på sig med hjärtan på, men resten av Hulken är grön.

Annika jobbar som bilmekaniker,
och Mats hjälper Annika att bära däcken. 
Hen sitter på kontoret, och tar emot beställningar.
Hulken får inte plats i bilen för att byta kopplingscylindern på en Saab 9000, så Hulken får dricka thé istället.

Annas föräldrar målar om hennes rum till rosa, och sätter upp väggdekorer med prinsessor på.
Pelles föräldrar tapetserar om rummet med Blixten McQueen.
Hen får välja precis vilka färger Hen vill. Hen väljer röd, grön, lila och blå. Det ska bli en regnbåge på den redan vita väggen.
Hulken ska vara som alla andra, och väljer något som alla andra har.


Det är vi föräldrar som skapar olikheter i samhället, det är vi som sätter ribban.
  Vi skapar en del av utanförskapet, och det är vi som är ansvariga över att klyftorna inte ska öka bland barnen.

Vad tusan ska en 6-åring med en iphone till? Vad spelar det för roll om 5-åringen har märkeskläder på sig - när dom ändå växer ur kläderna fort eller förstör dom på dagis?

För er som inte vet, så betalar man oftast för märket på klädesplagget - inte för kvaliteten.

Skapar vi en miljö, uppbyggd över vad vi tycker är okej, så kommer barnen formas efter det.
  Vad ger vi för intryck på barnen när vi reagerar på olika saker?

Vad för trygghet ger vi, när barnen döljs av mobiler och stora egon?

Varför är det så fult, att ha lite tid över och bara njuta lite av livet?

Varför är världen i behov av ett tredje kön, är det för att vi inte ska missa någon som är osäker - och som är mittemellan någonstans? Varför har den klyftan skapats?

VARFÖR ska allt vara så jävla komplicerat, och varför ska man se ett problem som ett hinder - och inte som en utmaning som ska lösas?

Varför är allt diskriminering? Varför skulle inte Mats kunna erbjuda sig att bära däcken, utan att någon skulle känna sig kränkt?

Varför kan inte Anna få sin vägg blå, röd, grön, rosa, lila, svart, vit - eller den färg hon vill?
 Varför är vi så fixerade vad som är "tjejeigt" och "killigt"?

Istället för att lägga ner så mycket energi på vad som är rätt eller fel, lägg energin på att leva och njuta av det liv du fått. Lägg energin på barnen, på familjen, på dig själv, på husdjuret, på din själsfrände, på din kompis. Sluta komplicera allting, allting är inte svart och vitt - men ingenting är inte heller blått eller rosa.

Be you, be proud.