Jag klarade det,
jag överlevde
Jag kom ut nästintill helskinnad,
med lite psykiska men
men starkare än någonsin
redo att ta för mig av världen
jag kan kliva ut ur mitt skal,
hoppa upp ur bunkern
ta ner händerna framför ansiktet,
redo att ta emot världen
istället för att ta emot slag
Karusellen har stannat
jag kan gå ner på marken igen
Jag är yr, men jag reder mig
det kommer sluta snurra helt en dag
och då kommer ingenting stå i vägen
inga hinder att hoppa över
bara utmaningar som jag med ro kan ta mig för
Kvar står jag med några få diagnoser,
lite bipolär, lite annat smått och gott
men som sagt, WHAT THE HELL - jag är lyckligare än någonsin.
Jag var emot allt vad antideppresiva hette innan,
och jag trodde ALDRIG att jag skulle kunna känna ett lugn
inom mig. Tack till psykiatrin, för att jag fick komma till er efter att
ha väntat i 15 år, tack för min diagnos, mina diagnoser.
Det gör det hela lite drägligare, att kunna acceptera att
jag är unik så som alla andra människor - ingen är någon annan lik. Det är naturens sätt att skapa oss. Att försöka vara någon annan innebär att man blir en kopia, inget unikt eller speciellt.
Tack för mig, på återseende.
Kärlek till alla er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar