Till er.

Jag kommer aldrig ha en dålig dag, jag är sån här. Jag är arg, sur, ledsen, frustrerad, ångestladdad.
Jag är glad, uppåt, inspirerad, framåt, top of the world.

Jag kommer antagligen inte svara i telefon, eller på sms alla gånger. Detta är för att energin inte finns, och att ångesten är för stor.

Jag är under arbete, under resten av mitt liv. Jag kommer behöva tas med en stor portion med tålamod, för jag kommer inte alltid orka att vara social eller fullfölja det jag säger.

Egentligen så är jag inte så olik er, som fortfarande försöker acceptera er själva. Som försöker hitta platsen i vardagen, som fortfarande funderar på vad ni vill bli när ni blir stora.

Jag vill inte bli en sak, jag vill göra tusen. Jag har inte en tanke i huvudet, jag har minst 20 på samma gång.

Detta gör mig trött, men jag skulle inte byta min vardag mot någon.
Sjukdomen gör mig mer mottaglig och öppensinnad, jag kan känna mer för någon eftersom jag är en radar.

Det är sån här jag är, och alltid kommer att vara. Skrämmer det er, och orkar ni inte med att dela detta med mig - så var ärliga och gå nu. För jag kommer aldrig förändra mig, för som sagt - detta är jag.