Det här är det svåra, den jobbiga balansen i det hela. Från att vara grymt deprimerad, till att inte ha några känningar av vara på väg att bryta ihop.
I dag hade jag en del ångest, men jag kände att jag kunde styra undan den kliande ångesten innan den fick fäste. Dessa bra dagar orkar jag att göra det.
Jag håller ju fortfarande på att lära känna mig själv,
lära känna min kropp och dess uttryck av ångest.
Jag har lärt mig att jag är väldigt känslig för vissa förändringar, rutinstörningar och intryck. Jag får även ångest av att samtala med människor, om mig själv, då jag tycker att jag tar alldeles för mycket plats och att det jag säger, egentligen är helt ointressant och menlöst. Att jag är knäpp helt enkelt.
Men...
Jag har så mycket positivt på gång nu, så jag antar att det är det som sporrar mitt humör att hålla sig uppe.
Jag har praktiken som kör igång den 27 Januari och jag inväntar remissen från kirurgen angående operation. Efter operationen kommer jag kunna köra igång med träningen igen, och bli pigg igen!
Till sommaren är det bara ett år kvar av utbildningen, sen hoppas jag att jag inte kommer behöva sitta i skolbänken igen. Nu satsar jag på ett bra, välbetalt jobb. Utan intriger och känslomässiga möten.
2014 kommer bli ett kanonår - nästa blir ännu bättre.
Allting löser sig, ibland tar det bara lite längre tid.. Si sådär 27 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar