Funderingar.

Det känns ganska overkligt, det här med operationen. Man blickar tillbaka över den tid som gått till spillo, all den skam man har känt och all den smärta man har behövt utstå - i onödan.
  Man har varit på tre olika sjukhus, och ingen har spekulerat vidare i varför jag har ont.

En gång ville man sätta in läkare, psykolog och sjukgymnast samtidigt, då man såg min smärta som psykisk. Att jag var dum i huvudet, och framkallade detta själv.
  Och det var inte den enda gången jag beskylldes för min psykiska ohälsa för att framkalla smärta.

"Det är klart, att när man är spänd som du så sätter det sig i musklerna och gör ont". Detta sa ett läkare till mig för inte allt för länge sedan.

Det är inte konstigt att jag är spänd, och får inflammation i musklerna när jag helt och hållet saknar en fungerande bukmuskelatur. Kroppen måste ju kompensera med andra muskeldelar i kroppen.

Det är klart man lider av psykisk ohälsa när man bli intalad att man är dum i huvudet och framkallar smärtan själv. Jag blev skickad till psykolog för att utreda varför jag mår dåligt, vidare till vuxenpsykiatrin i Vara för att sedan bli remitterad för att bli insatt på antidepressiva i Lidköping.

Hur många tramodol, deflofenak, naproxen, citodon m.m har jag ätit i onödan?
  Hur mycket har jag förstört min kropp med dessa läkemedel, för att vården missade det uppenbara?

När jag fick konstaterat 2012, att jag hade diskbråck i ryggen, så lättade allt då jag trodde att det var därför jag hade haft så ont. Men när 2 ortopedläkare berättade för mig att det inte var diskbråcket som var problemet, och att dom inte kunde operera så blev man släpad ner till botten av flaskan igen.
  Vad var då problemet om inte det? Nä, det brydde sig dom inte om att leta vidare på.

Ska man anmäla alla missar, och vem ska man i så fall anmäla? Få upprättelse för 6 års smärta.


Sen är det ju inte bara bukmuskelaturen som orsakar all smärta, utan jag har ett ostabilt bäcken också. Som till visso sitter sammankopplade med bukuskelaturen. Och jag har ju inte kunna träna upp bäckenet just på grund av smärtproblematiken.

Jag längtar, och hoppas på att det verkligen inte blir några problem med kontakten med kirurgen på NÄL. Det orkar jag inte med.