Fika med Adam!

Bästa vännen Adam och jag sitter och pratar om allt och inget. Det är ovärderligt att ha en sån vän som man kan prata strunt med utan att lägga någon tyngd i orden. :-)

Matkoma!

Varför gör man så, äter tills man är övermätt?
Maten var god, den åt jag lagom av. Men sen åt jag efterrätt och nu vill jag spy!

Jag kommer rulla ut härifrån. :-)

Men jag rekommenderar restaurangen Mangiamo i Alingsås, ni måste testa dera daimkladdkaka!

Ensamma nätter

Jag längtar tillbaka till vardagen, så den var då..
Där jag alltid gick och la mig bredvid min man, vaknade på morgonen bredvid honom..
Antingen åkte man till jobbet på morgonen, eller så var man hemma tills kvällsjobbet började.

Men man visste, att man alltid somnade på kvällen i sin egna säng, bredvid sin man.. Man kunde höra barnens andetag, och känna lugnet lägga sig tillsammans med mörkret.

Nu när vi båda har nattjobb, börjar ångesten ta vid. Jag saknar det som var innan, samtidigt som man är glad över att ha ett jobb..

Det man tog för givet, spolade verkligheten bort. Man ska ALDRIG ta något för givet fick man lära sig av det. Man ska uppskatta det som är här och nu. Och allt det oviktiga, det som snor energi, ska man bara tränga bort.

Det är samma med människor. Märker man att dom bara tar utan att ge något tillbaka, och när dom bara lägger saker på ens axlar - så ska man bara kasta tillbaka skiten, sträcka på sig och övertala sig själv att man är värd så mycket mer än så!

Och med detta ville jag bara säga att livet inte alltid blir som man tänkt sig, och att man ska uppskatta livet när det faktiskt är... helt ok, för man kommer snart fram till att när livet var ok, så var det i själva verket helt perfekt!

Frukost på ljungblads.

Slutade jobbet nu vid nio, och har handledning klockan 11.30.
Det är lagom kul, när man är sjuk och är i en främmande stad.

Det jag känner till är Ljungblads, det var där vi köpte vår bröllopstårta.

Sitter med en nygjord fralla, juice och kaffe. Min hals uppskattar det varma idag. :-)

Jag har varit mer vaken än sovandes i natt, och imorse hade jag knappt någon röst.
Kanske lika bra att känna på en vaken natt då jag ska jobba natten till måndag nu på söndag på sjukhuset. Längtar dit, och det är alltid lika kul att komma dit. Tror aldrig att jag har känt att det har varit jobbigt att gå upp för att åka och jobba där. :-)

Tur man har en snäll lillasyster som ställer upp som barnvakt på natten, så både jag och min gubbe kan jobba! Guld värt.

Natten kom idag med

Ligger vaken på jobbet, och hostan håller mig vaken. Tillsammans med bilarna utanför ger dom inte natten sin rättvisa.
På natten ska tystnaden lägga sig, lampor släckas och man ska ligga och lyssna på det man annars aldrig hör - tystnaden av ingenting.

Den där känslan som uppstår när det blir strömavbrott är obetalbar.

Mörkret är som en stor tavla, där ingenting med färg kan fastna.
Det är meningen att fantasierna ska dra linjerna, och att det är dom som ska ge en meningsfullhet i mörkret.

När tavlan sen är full, så ska den suddas ut och man ska fortsätta in i drömmarnas värld.

Men just nu, så stör hostan min koncentration. Så mitt estetiska handlag får vänta tills senare, om än alls. :-)

God natt allihopa!

Bara en notis!

Bara för att man har kompisar som är av det motsatta könet, så betyder det inte att man vill ha sex med dom.
Detta verkar dock vara ett vanligt missförstånd, antagligen är dessa människor väldigt osäkra i sig själva och sina förhållande. :-)

Själv är jag grymt svartsjuk, och skulle min man umgås med det kvinnliga könet, så hade jag varit en av dom som sitter med den fördomen. ;-)

Då var det snart jul igen.

Långt ifrån alla barn ser fram emot december månad. För många barn ser verkligheten hårdare och kallare ut än för vissa.

December månad präglas av fattigdom, där många föräldrar försöker pussla ihop ekonomin.
Julhandel i affärerna existerar inte i schemat, och många blir hårlösa av att inte ekonomin går ihop.

Avsaknaden av julpyssel, godistillverkning, tända ljus och tomtegröt dagen innan är nog inte det värsta för dessa barn som aldrig fått uppleva julen från dens rättvisa sida.

Trots ekonomiska svårigheter, där barn som saknar utstyrsel till luciatåget, och istället får ta på sig svart tshirt med bruna manchesterbyxor och låtsas vara en bränd pepparkaka, så gläds barnen åt när föräldrarna håller sig nyktra på julafton.

De barn som upplevt föräldrarna onyktra på julafton, önskar sig nog inget mer i julklapp än att föräldrarna håller spritflaskan inlåst.

Julafton är till för barnen, inte en chans för föräldrarna att supa till.

Ge barnen sin jultomte, så har du gett dom bra minnen att föra med sig in till vuxenlivet.
Det handlar inte om antal julklappar, för det är familjekänslan och myset som man kommer ihåg som bäst - speciellt när man väl själv blivit förälder.

John Blund

John Blund borde få sparken, kväll efter kväll kommer han sent till jobbet.

Vid några tillfällen kommer han inte alls. Han är en lurig en..

Synd att man inte kan sparka honom, man är ju så beroende av honom..

Titeln.

Titeln And Karma Fuck Us All, den fick jag i den mest jävligaste stunden i en av mina tankespiraler.
  Men det stämmer verkligen, för jag tycker att jag har gjort många bra saker och förtjänar lite medvind i livet. Men vad får jag? En sjuk hund, massa extrautgifter, en skada i nacken och följden av detta är - ekonomisk obalans.

Det är väl också nu som man inte ska låta tankarna ta över det som är positivt i livet som jag har skrivit innan. Alltså, inte ge mer näring åt de negativa tankarna utan fokusera på det som är positivt.
 Men vet ni, ibland är det så jävla skönt att bara bryta ihop. Och ibland kanske det är det som behövs, och kanske det enda sättet att segra över det negativa. Typ,
 - "fuck you, in your face. Ni kan inte segra över mig".

Hamna på botten, rakt ner i helvetet, smaka på det bittra, sparkas av satan och bli spottad i ansiktet av Djävulen.
  Jag menar, hur längre ner kan man sjunka då, när man genomgått Djävulens tortyr, hans prövning?

Visst kan det alltid bli värre, men dit ner går inte ens Djävulen, och dit ner tänker jag inte heller gå. För då kommer jag aldrig upp igen.



Tänk alla dessa världsliga problem, som att det luktar äckligt i omklädningsrummet, att pistolen som hör till Duck Hunter inte träffar rätt och att man inte hittar köttfärsen i köttfärsåsen i skolmatsalen.
  Eller att det är trångt i bussen, så att man måste sitta bredvid något - vilket inte är tillåtet i Sverige då alla personer har en enorm sfär kring sig.

Tänk om man istället kunde glädjas åt alla de små tingen, istället för att klaga på alla de som egentligen inte är några problem.

I landet lagom, så ska man klaga lagom mycket och på oväsentligheter. För då är man lite sådär lagom nära gränsen på sammanbrott, alltså inte så långt ner till botten.

Och med detta ville jag säga, att det är 35 dagar kvar till jul. Jag lovar, det stod på IKEA i Bäckebol.

Tack alla ni som..

Höstmörkret ligger tätt,
tillsammans med dimman på marken.

Frosten skimrar och speglar sig tillsammans med
stjärnorna på himlen.

Tankarna känns lika enorma som
rymden, och tankekedjan känns
lika oändlig.

När en livskris infaller,
så försvinner alla måsten och man
ser livet från ett annat perspektiv.

Konstigt att det ska till en kris,
för att man ska kunna se klart.

Alla saker som var vitktiga,
fallerar likt ett korthus i blåsten.

Dom nära och kära,
blir ännu närmre.

En god vän, blir till en pelare
som man inte kan vara utan.

Så länge jag har min vän,
så länge jag har min familj
och mina anhöriga,
så kan inte ens den kraftigaste storm fälla mig.

Tack alla ni som är med och stöttar mig
genom detta, ni är guld värda.

Domen.

Var precis hos veterinären och hämtade Amigo. Dom hade försökt hela dagen att få honom att äta, vilket inte hade fungerat..
Dom hade vätskat upp honom i alla fall och gett honom medel för att inte kräkas.. Fick med oss hundmat hem som vi ska testa.
  Har han inte börjat äta senast imorgon kväll, så måste vi direkt in till Blå stjärnans djursjukhus på onsdag.. Där vill dom att dom ska göra ultraljud mage, gastroskopi, biopsi och vätska upp honom. Sen kommer man till den roligaste biten, ringa och prata ekonomi.. Så sjukt tråkigt och jobbigt att behöva prata ekonomi när ett djur behöver vård.. :-(

Summan slutar väl runt 20.000 :- , som tur är har vi ju en försäkring.. Men hittar dom någonting, en sjukdom eller en behandling som kostar massa pengar, så blir frågan om avlivning uppförd ur mörkret..

Livet är inte rättvist, och alldeles för kort i vissa avseenden..

Fullt upp.

Idag är det fullt upp. Barnen skulle lämnas av på dagis och skola. När vi väl hade lämnat av alla, så kom vi på att J. skulle ha med sig skridskor idag, så i full fart fick vi åka hem och hämta dom för att sedan köra tillbaka till skolan. Klockan var då kring nio, och kvart över nio hade vi en tid hos veterinären med Amigo.

Amigo är vår tvåårig hund, han är en phalene. Han har varit sjuk i några veckor nu, och det ville inte bli bra. Så vi hade fått en tid till idag hos veterinären, där dom valde att behålla honom när vi väl kom in..

Fick åkt hem, in i affären en snabbis. Sen kom min systerson vid tjugo i elva, v skulle passa honom en stund medan hans pappa lämnade av lillen på dagis. Leo har prickikorvsjukan, så därför fick han komma och hälsa på oss en sväng. :-)
  Vi byggde lite med lego, läs JAG och Mattias. ;)

Efteråt hade vi planerat ett träningspass, det skulle bli intensivt eftersom vi skulle hämta Julia 12.10. Väl där så återkom min nackvärk med utstrålning i armar och ner mellan skulderna.
  När jag jobbade i lördags, så hände en olycka som gjorde att min nacke slungas bak och kraftigt fram igen. Så igår började jag få ont, och igårkväll hade jag svårt att sitta upp i soffan, så jag fick ta en stark tablett och lägga mig ned för att få bort det strålande.

När M. höll på att träna, fick jag ringt till vårdcentralen, som såklart inte hann ta emot mig. Så jag ringde till 1177, som i sin tur ringde till ortopedjouren i lidköping. Doktorn där sa att det inte var deras sak, utan att VC borde ta emot mig och remittera mig till röntgen, som han såg som en nödvändighet eftersom man måste utesluta en skelettskada.

Så slutsumman blev i alla fall att jag ska återkomma till 1177 efter 16.00, för att få en tid till jourcentralen i Lidköping.. SUCK! Det hade gått så mycket lättare och snabbare om dom bara kunde tagit emot mig på VC och skrivit en remiss till röntgen, som dessutom har dropin-tid.

Well, jag vet ju vad jag ska göra ikväll i alla fall då... Får ta med mig en bok, och hoppas på att jag inte hinner läsa ut den innan det är min tur. :-)

Förutom eländet med hunden och nacken så flyter allt bra. Trivs fin på jobbet, har verkligen världens bästa arbetskamrater, och en väldigt bra chef.
  Har fått en ny vän, som har liknande intressen som mig. Jättekul är det! Så vi ska börja klättra ihop i Göteborg, och ska försöka ta grönt kort snart så vi kan åka dit och klättra själva utan instruktör :-)

Beställde ett par snygga klätterskor igår (om man nu kan tycka att klätterskor är snygga). Hehe

Nu ska jag lägga mig i soffan och kurera mig tills veterinären hör av sig, så vi får komma och hämta Amigo. Får hoppas allt är bra med honom, och att han snart återhämtar sig. Dom trodde ju ev. att han hade en foderallergi, han hade även förhöjda levervärden.


Ha en bra dag alla!

Hur ska någon annan gilla dig om du själv inte gör det?

Återigen, man är sig själv närmast. Gillar man inte sig själv, så är det väldigt svårt för andra att se ditt verkliga ja och gilla dig för den du är. Man kan mynta ordspråket "Bättre att bli hatad, än älskad för någon som man inte är".

Sen fokuserar man sig allt för mycket på utsidan, utsidan som bara är ett skal, någonting för ögat att beskåda. Märkligt ändå, eftersom går man inte ihop personlighetsmässigt - så är det svårt att umgås? Lite knepigt vore det om man bara umgicks för att man var snygg. :-)

 Min far sa idag "Tänk om man kunde vara som ett litet barn, bara släppa någonting när det blir tråkigt och finna något annat intressant lika fort". 

Ja, tänk om man kunde släppa allt det tråkiga och gå vidare med sitt liv för att hitta någonting annat intressant, något annat positivt. Tänk om man alltid kunde vara lika lättroade som barn, vilka små, världsliga problem det skulle finnas i detta såkallade I-landet.

Något annat jag kom och tänka på när jag såg bilden om att gilla sig själv, det är också alla dessa bilder som kommer ut på internet när någon lyckats banta. Att "Haha, se på mig nu, nu är jag också smal - fuck you!"
Vad ger det egentligen för bild när människor bantar ner sig, för att bli lika smala som dem som mobbade?

Utsidan är inte allt, och visst kan man vara hälsosam även om man har några kilon kring magen likt volanger. Se på tjejen på SATS-reklamen som blev hårt kritiserad av en kändis som egentligen inte borde få ha något utrymme i media.
  Hon hade i alla fall tränat i 13 år, var inte pinnsmal med h ade både den psykiska och fysiska hälsan med sig.

Jag har lite häng här och var, och lite tigerränder efter graviditeten. So what?
. Mycket roligare att leva, när man inte behöver tänka ut ursäkter om varför man ser ut eller varför man är som man är. Jag lixom bara blev sån här, och dom som umgås med mig uppskattar det också. 

 För att summera, älska dig själv, acceptera dig själv - för ingen lär göra det om inte du heller gör det.

Även om.

Även om dygnet hade fler timmar, så hade man fyllt dom med saker som är nödvändiga.
  Saker som är nödvändiga, behöver inte alltid vara det. Utan det är bara en lista med olika sysslor som vi har satt upp.

Det kan vara allt från städning, bäddning av sängar och diverse småpyssel. Oftast är det bara dit energin räcker, kanske bara halvvägs. Speciellt när man är småbarnsförälder och energin ska räcka till att hålla isär bråkande barn och låta hjärnan ta in all skrik som kan uppstå.

Det viktigaste när man är småbarnsförälder borde istället för pedantisk städning, vara att umgås med barnen. Att faktiskt se dom och deras behov. Mår inte barnen bra, mår inte heller föräldrarna bra.
  Sen säger jag inte att man ska släppa städningen och allt var det innebär heller, utan att man för över positiv energi till barnen just den dagen som det ska städas. Barnen kanske av ren slump vill vara delaktig i städningen, och inte sitta stilla och titta på film eller kanske bråka med varandra.

Delaktighet, det är något viktigt och som varje människa måste vara med i. Det kan vara delaktighet i olika aktiviteter eller delaktighet i någonting som man känner en samhörighet i


Negativ energi, det är överförbart, precis som en förkylningsvirus. Det sprids blixtsnabbt, och kan överföras till människor som är utanför ens personliga sfär. Man kanske inte alltid uppfattar den på längre sikt, men ju närmare man kommer desto farligare blir det.
  Jag tror också att sfären blir större ju mer negativ man är, och risken att slukas av detta är ganska stor om man är i närheten.

Säg att en vårdpersonal är på dåligt humör, så märker man redan att stämningen i rummet som denne kommer in i blir obekväm. Hade däremot personen kommit in med ett leende på läpparna, så hade situationen blivit annorlunda.

När jag körde bil på väg hem en dag, och hade kommit till rondellen i Nossebro, så var det vägarbete framför mig. Jag kände mig lite irriterad över att framkomligheten inte var bra, men så tittade farbrorn på mig som höll på med vägarbetet och gav till ett leende, och det leende fastnade direkt på mig. Där flög min irritation iväg, och dagen blev genast bättre.
  Summan sumarum, det krävs inte mycket för att den positiva energin ska träda över det negativa.

När jag var på utbildning i dagarna, så pratade vi väldigt mycket om värderingar och tankesätt, även förhållningssätt. Vi pratade också väldigt mycket om tankens kraft, och jag tog till mig det väldigt bra. Även om det är lätt att ibland snubbla över sina egna bestämda ord, och hamna i en negativ spiral igen, så låter jag mig själv tänka efter före.
  När en tanke kommer upp som inte är så bra, så ska man inte ger den mer kraft för att föröka sig och bli större än vad tanken egentligen är.
  En tanke kan bara vara en tanke, som lätt släpps efter ca 30-60 sekunder om man själv tillåter sig det, men ger man tanken kraft så blir den till en känsla som både kan bli obehaglig - eller för den delen behaglig.
Så man får välja sina strider med hjärnan ibland, och fokusera på - Vad vill JAG känna, och är den här tanken värd att mata?

I det här blogginlägget blir det bara en massa osammanhängande texter, men det är skönt att skriva av sig. Och oftast när jag läser igenom det jag skrivit, så får jag en "a-ha-upplevelse", och jag får en chans att läsa dom tankar som kommit upp när jag har skrivit.


I det här blogginlägget tänkte jag lägga in massa klagande ord, men jag vet inte, jag vill inte förmedla detta till er. Jag ville istället skriva om tankens kraft, och hur man kan bearbeta den och vända det negativa till det positiva.
  Som en gammal klyscha - mitt oboyglas är fortfarande halvfullt! YES!

Gå in i dig själv, känn vart känslan sitter. Känns den besvärlig, acceptera den och ta ett djupt andetag och fråga dig själv - stämmer tanken verkligen med verkligheten? Ge den inte mer näring, utan gå vidare till nästa tanke. Rensa dig själv, det behövs inte alltid  till en äcklig detoxkur för det - bara lite självinsikt.


Du är dig själv närmast, ta hand om dig.