Ångest som vänder upp och ner på allt.

Ångest, min kära ångest. Det är du och jag, hand i hand. Jag gillar dig inte alls, men du är en del av mig och det får jag acceptera. Men vi måste komma överens om att du inte behöver vara så tätt intill när du väl kommer på besök, du behöver inte klamra dig fast och göra så att jag skakar.

Du kommer när jag är trött, när jag inte orkar bära mig själv. Men du hjälper inte till genom att göra mig ofokuserad och knäsvag. Du hjälper mig inte med att ge mig glömska och koncentrationssvårigheter.

Du har ingenting med min omgivning att göra, du har ingenting att göra med om jag har det bra eller inte. Du kommer bara oinbjuden ändå.

Jag har det alldeles underbart här jag står, jag står i ett hem fyllt med kärlek. Med barn, men man och med allt jag behöver.

Det är inte det ångest handlar om, ångest är en känsla. Det finns ingen logik när det kommer till ångest.

Många ser en som svag när man faller ihop platt, när man inte orkar resa sig och beklagar sig över att man mår dåligt.

Allting handlar inte om miljö, utan hur hjärnan fungerar eller inte fungerar i detta fall. Yttre faktorer har ramlat in och beter sig som en parasit inne i mitt huvud just nu.

Det är arbetslöshet, det är trötthet, slaget mot huvudet här om dagen, det är inkomstbortfall, det är oro för framtiden, det är ovissheten, det är gamla tankar och det är många fler ospecifika tankar som snurrar runt. Det är en karusell i hela kroppen, en jordbävning. Inte konstigt att jag skakar.

Ni vet att när man mår dåligt, så kommer allt tillbaka och med min bakgrund så förstärks allting. Det är våldtäkterna, det är missbruket, mobbningen och allt det där. Det känns som igår och allting blir verklighet igen.

Att kapa band med det som en gång har varit går inte alltid, eftersom det alltid kommer vara en del av mig.

Kristian Hjort frågade mig igår om jag önskar att jag vore någon annan, och nej, inte ens idag när jag mår såhär så önskar jag det. Jag är stolt över mig själv, jag är stolt över min öppenhet och mina superkrafter.

Sen att det inte är kul att må bra, det är ju en annan femma, men det ingår lixom.

Nu ska jag ta mig igenom det här,

jag ska ta mig ifrån dagens ångest, jag ska kämpa emot mina problem med att äta igen, matlusten är inte på topp och med tanke på tidigare ätstörningar så ska jag kämpa mot det med. Jag har lite krig att bekämpa, men det som inte dödar - det härdar.

Jag mår skit nu, just nu är det helt ok. Jag kommer igen, som alltid. Men nu är det bara tungt, så in i  helvete. Men jag har er, tack.

När är det ens tur?

När ska arbetsmarknaden ge mig något arbete, när är det min tur att inkassera månadslön?
När är det min tur att gå till en arbetsplats - som är min? En arbetsplats där man kan stanna,
där man är en del av något?

10 år, T I O år har jag gått som timvikarie. Tvingats plugga för att få inkassera pengar.
Jag har tre utbildningar nu, som gett mig CSN-skulder för att jag inte har fått ett arbete.

Jag kan inte köpa hus, eftersom banken säger nej. Jag är ju timvikarie, det fungerar inte då. Även om banken vet att vi skulle SPARA 6000 spänn på att flytta till hus med tanke på dom höga kostnaderna här.

Jag är en osäker inkomstkälla, jag känner mig T O T A L T   J Ä V L A  V Ä R D E L Ö S!!!

Hon på proffice hade fått ett gott intryck och ville hålla kontakten,
jag finns fan inte ens chansen hos Emerson och visa upp mig - att visa att dom faktiskt går miste om någon som skulle prestera allt. ALLT eftersom att jag bodde en timme bort.
För i helvete..
Rättvist?

Jag är jävligt bra och engagerad i det jag gör, jävligt lättlärd och empatisk, ödmjuk och socialt funktionell. Jag har en del i bagaget, men inte bara dåligt - utan även mycket, speciellt utbildningsmässigt.

Vart fan ska jag behöva flytta för att få jobb? Vart ska jag behöva dra med barnen någonstans för att jag ska kunna bidra till hushållskassan? Jag har levt på lånade pengar ett jävligt bra tag nu.

Är det meningen att allting ska skita sig för mig hela tiden?
Räcker det inte snart?
När ska det blir min tur, när ska jag ens ha någon tur?

Så fruktansvärt kul, att behöva välja att ställa mat på bordet eller flytta från ens hem när man blir arbetslös. Verkligheten gör verkligen ont.. Hur var det med att barn inte ska behöva flytta pga. arbetslösheten?

Sen kan vi ju inte direkt flytta heller, Mattias har ju ett fast jobb i Uddevalla.. Även därifrån tar det en timme att pendla till Göteborg ju, så jag kommer ju inte närmare storstan ändå även om det är så distansmässigt..

Hur ska man resa sig från det här nu då... Kommer bli kul att gå till arbetsförmedlingen, där ingen ändå för jobb.
Fast det får jag ju ändå inte, hur mycket jag än söker själv..


Far åt helvete just nu,
nu ska jag självdö några dagar.

Invandring, politik och lite frustration och fakta.

Invandring eller immigration är en form av mänsklig migration och avser inflyttning och stadigvarande bosättning av utrikes föddperson i ett land.

Personen kan vara från Norge, Estland, Frankrike, Tyskland eller från något annat land utrikes ifrån.

Vad tänker ni på när ni säger invandrare, ser ni norrmän som invandrare? Skulle ni kalla en person med vit hy för invandrare, skulle media blossa upp om ett mord begicks av en norrman lika mycket som en person från Irak gjorde det? 

Skulle alla personer som heter "jag är inte rasist.. men", fylla alla flashback-trådar då? 

Skulle dom göra video på youtube om och om igen om Sveriges invandringspolitik då? 

Jag är så äcklig trött på den här diskussionen om invandring och invandrare.

Man skyller på Fredrik Reinfeldt, och jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men Att öppna sina hjärtan, hade visst en större slagkraft än vad man först trodde.

Speciellt efter att många använder detta som ett negativt slagord, att det är tack vare honom som detta med IKEA-morden kunde ske.

Man greppar tag i varje halmtråd även om den är skitigt och inte har med saken att göra, just för att skylla  på oss politiker.

Nu är det ju så, att ett brott görs av EN PERSON, inte en religion eller av "invandrare". Även om personerna i fråga var asylsökande, så är inte han majoriteten av invandringen som sker.

Vi i Sverige tar INTE emot flest invandrare, se Frankrikes siffror. Sen spelar det inte heller någon roll om vi tar emot människor från ett annat land, vi är ett öppet land. VI är med i EU, och kommer ni ihåg att det faktiskt var så att man röstade, demokratiskt om att gå med i EU?

Sverige bestämmer sig för att ansöka om medlemskap

I oktober 1990 meddelade Socialdemokraterna, som då var i regeringsställning, att man kunde tänka sig att Sverige anslöt sig till dåvarande EG, som var föregångaren till EU. 

Folkomröstning och beslut i riksdagen

Sverige höll folkomröstning om medlemskap i EU den 13 november 1994. En knapp majoritet sade ja.

Alltså, över 50% av befolkningen ville ansluta sig till EU. Ett krav som var då var att Sverige skulle hållas neutralt. Och kom ihåg också att inte skylla på Socialdemokraterna med tanke på att det var Carl Bildt, den dåvarande statsministern som undertecknade i Korfu 1994.

Annars är det så lätt att skylla på Socialdemokraterna i alla frågor, det har vi ju hört flera gånger.

MEN, nu är det inte politik som avgör om en människa begår ett brott eller inte. Men det är bäst att man gör det klart på flera punkter, eftersom invandringspolitik mynnar ut i att Sverige anslöt sig till EU.

Sverige består inte enbart av politiker, utan medborgarna som har valt fram en demokrati.

Vi är nere på individnivå när vi pratar om demokrati, allas lika rätt att välja sin väg i livet - allas lika rätt att rösta med sitt eget tycke. 

Så varför ska vi dra ett helt folk, t.ex. Irak - att bara för man är från Irak så är det hela landets fel att EN person begår ett brott? Då ska man helt plötsligt stänga gränserna, för att det folket är farligt.

Men säg att en person, där hemma på kammaren, en Svensk medborgare, sitter och gör bomber nere i källaren för att spränga någons bil. Då är inte den personen sitt folkslag, utan det är en person.

Återigen nere på individnivå.

Varför kan man inte se det så, i alla lägen? Ett brott - en människa, oavsett etniskt ursprung.

Tragedin på IKEA är hemsk, anhöriga får inte sörja i fred. För det ska spridas rasism, ilska över invandringspolitik och liknelser med Breivik och terrorister överlag.

Två personen miste livet, tack vare en person.

Hörde ett klipp på youtube, där personen i fråga sa att vid nästa val så borde alla rösta blankt för att "överraska", för att, som han kallade det, "direktdemokrati" skulle ha genomslag. Fantastiskt det låter, att låta ansvaret sväva fritt. Vem fasen ska man då skylla på när det går åt helvete om inte politikerna har ansvaret för dom svåra frågorna? 

Innan jag blev politiker så var jag precis som dom flesta andra som inte hade någon inblick, det är lätt att kritisera det man inte har en kännedom om. "Högavlönade politiker som bara sitter på röven om förstör Sverige". 

Ja, precis så är det. Vi går igenom utbildning efter utbildning. Vi går igenom säkerhetsutbildningar och går på informationsträffar om hur vi skyddar oss själva och våra familjer för hatbrott.

Vi måste meddela om vi fått hatbrev, om vi har blivit förföljda m.m.

Ja, vi sitter på våra rövar och göttar oss.

Vi tar svåra beslut, som inte alltid gillas av alla. VI måste ha bred kunskapsbas att stå på, vi ska representera folket. Men alla tycker olika, hur ska vi vara alla till lags? Gör vi ett bra beslut i vårt tycke och många andras, så finns det andra som sitter på kammaren och svär och funderar ut hur man ska författa nästkommande dags insändare om hur kassa vi är.

Ja, vi är överbetalda.

Nu kan jag ju såklart inte kalla mig överbetald, jag sitter som ersättare i regionen och får 1500 innan skatt för varje möte (typ en gång i månaden). Så överbetald är jag, och jag ska ändå vara delaktig i viktiga beslut som kan stjälpa min säkerhet.

Fruktansvärt överbetalda.

Så det här med invandringspolitik, det är svåra avvägande. Jag kan hålla med om att det tas fel beslut, en hel del gånger av Migrationsverket.

Det är samma med försäkringskassan, där tas många, sjuka beslut. Lagen är oftast en egen tolkning om man ska koppla samman mitt fall med försäkringskassan och lagboken.

Samma är det med fördomar, oftast tolkar man texter olika. Därför är media så farlig, för i texten ligger undangömda hemligheter, som var och en får tolka.

Det finns många rader mellan textraderna.

KÄLLGRANSKNING, är någonting som har försvunnit mer och mer. Ändå var det den viktigaste delen i skolan när man skulle skriva en uppsats. Istället idag använder men flashback som källa, eller någon websida på internet med propaganda.

DET ÄR INTE VERKLIGHET, nej, man kan inte läsa fakta på webbtidningar som leder propaganda och hänvisa dit.

Så, invandring. Invandring är bosättande i ett annat land av en PERSON - inte ett folkslag eller en religion. Vi bygger moskéer och man blir förbannad över att vi accepterar deras religion i Vårt land, att Dom aldrig skulle resa en kyrka av kristen tro i Deras land.

Ta seden dit man kommer,

min fråga är då, ni med denna åsikt,

skäms ni över att Sverige är ett öppet land, att vi faktiskt tänker på andra - även om dom har en annan religion? Är det fel att vi värnar om människor med annan tro?

Bara för att Dom inte gör det, så ska Vi inte göra det?

Det Svenska bondesamhället är faktiskt starkare, även om det är utformat annorlunda idag.

Konservatism, det ska vara som det alltid har varit. Inga jävla invandrare här. Men vi då, Svenska medborgare, vart kom vi ifrån från början? var det inte så att vi invandrade hit för många år sedan? 

Jag tror att jag kom till Sverige från Holland, är jag då en invandrare från början?