Ta ingenting för givet.

Man ska inte ta morgondagen för givet,
man ska inte ta någon eller något för givet.

Man ska älska utan gränser och
man ska inte döma sånt man inte vet någonting om,
eller som man inte har med att göra.

Man ska vara trogen mot dom som älskar en,
man ska inte vända kappan till och låta
kappan blåsa av.

Det man har förlorat kan man aldrig få tillbaka,
snedsteg är såklart mänskliga,
men ett sårat hjärta kan inte alltid läka om det en gång blivit skadat.

Var noga med vad du säger,
för nästa dag kan personen vara borta,
och du kommer sitta kvar med ångest,
ångest över det du sa och ångest över det du inte kan ta tillbaka

Ingen vet vad morgondagen ger, eller för den delen tar.
Lev inte dagen som om den vore den sista,
lev dagen som den kommer och gläds åt det som finns,
sörj inte över det du inte har, för det stjäl dyrbar tid.

Allt du behöver finns framför dig, håll hårt i det.
Ingenting varar för evigt om man inte uppskattar det,
för om någon eller något försvinner och man har uppskattat den/dom/det,
så finns alltid minnena kvar - långt in i hjärtat och det kan ingen ta ifrån en.

Minns det som har varit, le åt det som var bra - men tillåt dig även att gråta över
det du saknar och det som en gång varit. Genom att göra det, så håller du minnena
vid liv och en dag kan du le åt dom minnena med helt andra tårar i ögonen.

Att gråta är lika viktig som att skratta.

En person kan liknas som en vacker blomma.

Även om man inte har sett blomman mer än på avstånd, så har man ändå fått beskrivit för sig av andra hur vacker blomman är, hur gott den luktar, hur fin den är och hur mycket värme som
just den blomman sprider. Det räcker gott för att känslorna om blomman ska få ta plats
och gro inombords.

Det kommer en dag då bladen vissnar, för den saknar näring för att gro och blomma. Blomman kanske inte kommer finnas kvar i den form som den en gång varit, men i minnet kommer den alltid vara densamma och lika fin.


Sörj det du mist, men gläds också åt det som finns kvar.

Jag vill höra dig andas

"Jag vill höra dig andas, lätt och bekymmersfritt.

Jag vill bära din tyngd på mina axlar, för just dig orkar jag bära med mig,

bara jag får höra dig andas.

Jag älskar dig, det kommer jag alltid att göra. 

Jag visste att jag älskade innan jag kunde se dig, innan jag kunde röra dig.

När jag fick vetskapen om att du fanns, kände mig aldrig ensam.

Jag kände dig och din värme. Din kärlek värmde min kropp,

och mitt hjärta delades med ditt.

Du satte dina spår ju mer vi umgicks, ju längre tiden gick,

desto större blev ärren. Dom är till för att minnas,

att ingen har varit närmare än vad någon annan någonsin har varit,

och dom är till för att påminna mig att ytliga ärr är ingenting att bry sig om,

om något gott har kommit från dom.

Du är mitt barn,

jag hörde dig ta ditt första andetag, jag hörde ditt första skrik.

Du värmde inte längre upp mig enbart inifrån - utan utifrån också.

Du var varm, du var blöt och du var skrynklig. Du andades ikapp med mig,

du tittade på mig med dina stora ögon. 

Du lärde dig rulla runt, du lärde dig äta mat med bitar. Du lärde dig sitta, du lärde dig krypa

och du lärde dig att gå. 

Jag tröstade dig när du ramlade och skrapade knät, jag berättade sagor för dig. Vi lekte ihop,

jag byggde upp ett torn som raserats på golvet.

Vi kollade på filmer, du frågade hur livet hängde ihop.

Jag tröstade dig när du förtvivlat inte fick ihop hur allting hängde ihop". 

Ingen ska behöva överleva sitt eget barn, inget barn ska få chansen att fylla sitt hjärtan av förtvivlan och hopplöshet. Ingen ska behöva känna sig värdelös för världen, för för någon betyder du allting.

Den psykiska ohälsan behöver belysas mer och ingen ska behöva må dåligt i hemlighet. Ingen ska behöva känna sig ensam, för runt hörnet kan det stå någon som kan bära upp den mest sargade människan.

Jag är glad att jag var ett av alla barn som överlevde sorgen och förtvivlan, som hellre dränkte mina sorger i missbruk istället för att ta den sista vägen ut och lämna allt mörkt som var runtomkring mig.

Som förälder måste man vara aktiv hela tiden, jag vet att jag dolde mina tårar bakom stängda dörrar. Kanske ska man som förälder, trots en stängd dörr, öppna den och gå in och trösta även om skylten "Håll dig borta" sitter fastspikad på dörren.

Ingen, absolut ingen, ska behöva överleva sina egna barn..