söndag 17 maj 2015

Du är vacker



Du är vacker
du är perfekt
du är unik
du är du

skit i dom
fokusera på dig själv

riv ner normerna
våga inse att du är bra
att du duger
precis som du är

du är inte din diagnos
du är inte din bakgrund
din ryggsäck berättar inte vem du är
det är erfarenheter
snesteg
och lärdomar

va den du vill vara
ta inte till alkohol och droger
erkänn för dig själv
acceptera dig själv
att du faktiskt är mer än det som syns i spegeln

för utsidan berättar inte ett skit
om 
VEM DU ÄR

riv ner den trasiga fasaden
mura om 
och bygg upp

sätt in många fönster i din nya borg
och ha öppet dörren

släpp in människor
låt dom utforska

duger inte din borg åt dom,
kasta dom i vallgraven

var stolt över din bedrift
för det du har kämpat för

för det är bannemig inte lätt
att bygga upp någonting som har raserat

det,
det är styrka
att kunna börja om från noll
utan att ha rätta verktyg
eller kunskap om HUR man gör

Det klarar ingen annan
än bara du

Så sträck på dig,
för du är faktiskt
BÄST.



lördag 16 maj 2015

Psykisk (o)hälsa


Det pratas väldigt mycket att man måste öppna upp för att prata om psykisk ohälsa. Jag som gillar att analysera och bryta samman ord och hitta en riktig mening med orden.

Eftersom jag själv har genomgått så mycket och har känt bitterheten i livet, så kan jag referera till mig själv och mitt mående. Jag känner inte att mitt mående är ohälsosamt, att min livsstil är så illa att jag kan säga att jag lider av psykisk ohälsa. Ohälsosamt är för mig när man äter fel kost, inte motionerar eller när man väljer att dricka alkohol för ofta och när man nyttjar droger och nikotin.

Det är ohälsosamt. Psykisk hälsa är väldigt brett, och vad som är hälsosamt eller inte är definitionsfråga. Att ha ett annat funktionssätt betyder inte att man lever i ett ohälsosamt liv. Har man ett självskadebeteende, såklart lutar det åt att det är ohälsosamt tillstånd - det vet jag som har levt med det. Jag hade ett självskadebeteende som visade sig i ett sexmissbruk efter en våldtäkt, alkoholmissbruk och ett skadebeteende inklusive en gnutta tvångssyndrom som resulterade i ätstörningar. Det var inte hälsosamt, jag hade kunnat bli undernärd och uttorkad, fått HIV and you name it.

Men att leva ett liv som t.ex. bipolär är inte ohälsosamt, det är ett annat sorts liv än det som normerna visar på. Att ha ADHD är jävligt hälsosamt, vilka funktioner och egenheter man besitter som är en stor tillgång för samhället. Tänk då när man har Aspbergers, där kan vi snacka om kunskap som förgås p.g.a fördomar!

Så vart ska man dra linjen till ohälsa och vanlig hälsa? Är det normerna som bestämmer, eller är det bara ens egna tankar om rätt eller fel?

Fördomar är ohälsosamma, för i fördomar ligger okunskap och rädsla, där man dömer utan att veta någonting. Dom skapar en barriär för omvärlden, för en verklighet som heter Jag och Du, Vi och Dom, Ni och Vi.

Detta är en av alla anledningar som jag väljer att föreläsa om mitt liv och fördelarna om att våga öppna upp sina dörrar. Vågar man inte öppna upp sina dörrar och låta gäster komma in och uppleva ens slott - så kommer ingen någonsin förstå utan kommer fortsätta spekulera och ha fördomar om vad som egentligen finns inuti det där slottet med stängda portar.


Men som sagt, poängen med det här inlägget är helt enkelt att psykisk ohälsa inte bör heta så, för jag är helt funktionsduglig. Jag mår inte dåligt, jag har bara ett annat funktionssätt än dig.

Jag bryr mig inte om att omvärlden ser mina egenheter som sticker ut, jag bryr mig inte om någon ser skomärkena på min hud - där många har gått när dom har trampat ner mig i leran.

I skomärkena sitter mina erfarenheter, min ödmjukhet, min empati och min kunskap.


Jag är inte ohälsosam, så jag går under "Psykisk hälsa", inte ohälsa.

måndag 11 maj 2015

Kära försäkringskassan.

Jag ska försöka att inte spy ut alla olämpliga ord som jag har samlat på mig i mitt huvudet, dom som jag har samlat på mig om och om efter ni har nekat mig sjukpenning.

Det är svårt att hålla tillbaka, med tanke på att ni försvårar livet för en, men jag tänker inte sänka mig till er nivå - ni som har nekat mig en bra levnadsstandard.

Jag betalar skatt, varje månad och har gjort sen jag fick min första lön för 10 år sedan. Jag trodde att man kunde få en del av dom, när man väl hamnar i svårigheter och tvingas till operation vilket i sitt led gör att jag inte kan jobba extra under studietiden. Ni får förstå försäkringskassan, att man inte är rik som student, så även om man pluggar 100%, så behöver man jobba vid sidan om. Vad gör man inte när man har familj ni vet, man har ett ansvar.

Ni hävdar att jag inte hade några inbokade pass, så jag kan inte få sjukpenning. Det ni inte förstår är att verkligheten för oss timanställda inte ser ut så att vi kan ha massa inbokade pass när vi vet att vi ska opereras och vara sjuka i minst 8 veckor.

Om vi skulle boka in oss under den tiden vi inte kan arbeta, så skulle inte arbetsgivaren vara så glad på oss och det är osäkert om vi skulle få fortsätta ha anställning. Ni får förstå, att tar vi pass så måste vi jobba. Vi kan inte samla på oss pass och sen ringa och säga varje dag "Nej, jag ska vara sjukskriven i åtta veckor, men jag var tvungen att tacka ja till massa pass eftersom försäkringskassan saknar förståelse för hur samhället fungerar".

Ni får också förstå Försäkringskassan, att det faktiskt är ett beslut ni har tagit för egen tolkning av lagen, då jag har ett ess i rocken. Ni får förstå, att jag hade tidigare låtit min svägerska - som också jobbar på försäkringskassan, lämna vidare mitt beslut till en specialist inom just detta område och han tyckte det var konstigt förstår ni, att ni hade nekat mig sjukpenning.

Jag vet inte om man måste göra något test, ni handledare på försäkringskassan, som visar hur oempatiska och hur lite ni kan om lagen, för att få arbeta på den antagligen sämsta arbetsplats?

Såklart finns det människor som är trevliga på försäkringskassan, men ni få förstå, att jag har faktiskt inte mött dom. Så det är väl som att vinna på ett lotteri, att plötsligt så händer det inte?

Jag är faktiskt lite leden och illa berörd, att ni valde att inte betala ut dessa tusenlappar till mig. Det är ju inte så många, kanske runt 6000 kr.


Samhället och skyddsnätet är visst inte till för alla, inte för oss som sover med mobilen och hoppar in och jobbar som timvikarie. Gud nåde mig om jag går in  i väggen som timvikarie - vad ska jag då få för ersättning? För det får ni förstå, det är inte ovanligt. För vi sover som sagt med mobilen, är redo att hoppa in på minuten och förväntas också att göra det.

Så trots att jag mår psykiskt dålig, så kämpar jag på för rätten för kronorna. Så ni förstå, att det inte är lätt. Att både må dåligt psykiskt och fysiskt, ni begränsar min bubbla lite ytterligare.

Jag tycker inte om er, inte alls. Ni är som mobbarna på högstadiet, ni ser till att göra livet surt för en som inte har någonting att säga till dom.


Nä, jag gillar inte er alls. Hatar er till och med, det är nog det snällaste jag kan säga.




lördag 9 maj 2015

Upplev, älta, lär dig och gå vidare.

Jag är inte mina händelser, jag är inte mina diagnoser. Jag är inte mitt förflutna.
Ärren är klart att jag alltid bär med mig, men dom bleknar och då ser man dom inte så tydligt längre.


Jag har varit med om dom mest fantastiska dagar, där jag möttes av en vägg av kärlek, förståelse och kravlösa dagar. Personer delade med sig, öppnade upp sig, lyssnade, pratade och accepterade och liksom bara gick vidare. Dom hade ältat klart, dom hade accepterat. Dom hade upplevt och lärt sig - och dom har gått vidare.

Att älta och tänka tillbaka, fundera på vad som har format en tar väldigt mycket energi. Att tänka framåt, vänta och se vad som händer tar också väldigt mycket tid.

Svåra saker har hänt, det har varit förjävligt men det har gett en en mycket mjukare famn. Man har kommit till insikt mitt i helvetet att man förtjänar mer än det onda som har satt spår, för det är faktiskt så det är. Man har kommit fram till att det faktiskt får vara nog, någon gång möter man väggen. Antingen kan man vända tillbaka när man stött på den här väggen eller så tar man och river den och bygger upp någonting nytt.

Bara för att man möter ett hinder högt upp till himlen så är det fortfarande bara en vägg, som går att såga ner och konstruera om så det passar en själv.

Det tar tid att göra om den där väggen till ens egen, lagom hög och behaglig. Man kanske målar om flera gånger, för att färgen påminner om någonting dåligt. Då får man börja om, spackla över hålen, slipa och måla om.


Jag har många gånger pratat och skrivit om att man måste acceptera allting för att gå vidare, och jag trodde verkligen att jag hade gjort det. Jag hade accepterat, även om tankarna ändå drog mig tillbaka och jag ville ha det färdiga svaret på vad jag har för mer diagnos, som om det vore avgörande.

Även om det kanske skulle underlätta att få min slutliga diagnos, så kan jag ändå fixa min vardag just nu. Jag behöver inte vänta, jag får använda mina verktyg som jag har nu. Man kan alltid bygga ett slott, bara man har kunskapen som heter nytänkande trots avsaknad av vissa redskap som hade behövts.



Ja, det snurrar också i mitt huvud
Ja, jag känner mig också konstig
och ja, jag har svårt att koncentrera mig - också.

Men det gör mig inte psykisk sjuk, det gör mig högst funktionell.

För jag är kreativ, inspirerande, empatisk och nytänkande. Det är mina superkrafter,
vilka är dina?