Jag känner mig så liten utan dig,
så ensam och svag
Så världelös och obrukbar.
Vem är jag, utan dig?
Vad är jag för världen, utan dig?
Vilken väg skulle jag gå, vad finns
där ute?
En värld av mörker, outforskad mark.
Människor som fastnat i tiden,
dömande folk.
Vart skulle jag hitta, en människa som dig?
Du är unik för världen, du är godhet och du är visdom.
Kärlek finner sin betydelse i dig.
Vem kunde anat, att livet skulle ge mig dig.
Jag har lovat dig evig trohet och evig kärlek, och du har lovat mig detsamma.
Vi är rädda om varandra, rädda att förlora varandra.
Är det nyttigt, men vad är?
Du är min livs medicin, och hos dig kommer jag vara evigt ung.
Jag älskar dig, min vän, min älskare och min man.
Som du säger, vi är oslagbara.
Vi emot världen, vi för evigt.
onsdag 27 mars 2013
Du är inte dina tankar!
Du är värdelös,
Ingen vill ha dig.
Ingen kan älska dig,
Du kommer ändå bara
Sumpa allt.
Alla tittar på dig,
Men det är bara för
Att du är så konstig
Och ful!
Ditt hår ser ut som ett
Skatbo, och din hy
Borde du göra något åt.
Du förtjänar alla tårar du
Gråter, för du är inte värd
Skit.
Verkligheten ser egentligen inte ut som dessa tankar som trakasserar en.
Min verklighet stämmer inte överens med det jag tänker.
För jag har en man som älskar mig och tre barn. Men det är lättare att ge efter för negativa tankar än att mata de positiva.
Jag är rädd att ramla från piedestalen, där jag är lycklig och fri. För fallet skulle bli hårt om jag skulle ramla, och jag vet inte om jag skulle överleva.
Därför håller jag mig här nere, på lagom nivå där jag inte skadas så hårt i fallet.
Men jag kan lova, att det suger att vara här nere, speciellt när man vet att man förtjänar mer..
Ingen vill ha dig.
Ingen kan älska dig,
Du kommer ändå bara
Sumpa allt.
Alla tittar på dig,
Men det är bara för
Att du är så konstig
Och ful!
Ditt hår ser ut som ett
Skatbo, och din hy
Borde du göra något åt.
Du förtjänar alla tårar du
Gråter, för du är inte värd
Skit.
Verkligheten ser egentligen inte ut som dessa tankar som trakasserar en.
Min verklighet stämmer inte överens med det jag tänker.
För jag har en man som älskar mig och tre barn. Men det är lättare att ge efter för negativa tankar än att mata de positiva.
Jag är rädd att ramla från piedestalen, där jag är lycklig och fri. För fallet skulle bli hårt om jag skulle ramla, och jag vet inte om jag skulle överleva.
Därför håller jag mig här nere, på lagom nivå där jag inte skadas så hårt i fallet.
Men jag kan lova, att det suger att vara här nere, speciellt när man vet att man förtjänar mer..
tisdag 26 mars 2013
Väntrummet.
Där var den, den osynliga glasdörren som leder in till väntrummet.
Väntrummet där personerna sitter som är svaga och obrukbara. Vi som kommer vara till last för samhället, och vi som har en klocka tickandes på oss.
Vi sitter på rad, vissa av oss sitter mellan stolarna, och faller sedan emellan dom. Detta blir dagens synonym med försäkringskassan.
Jag pratar om utbrändhet, psykisk utmattning. Vi som kämpat tappert mot våra hjärnspöken.
Jag trodde länge att det handlade om att jag var lat, rent av bekväm, när jag mådde dåligt över att åka och jobba.
Letade sjukdomar efter sjukdomar på nätet, för min konstanta trötthet, orkeslöshet, muskelont, glömska och diverse.
För det behövde ju tyda på något annat än psykisk utmattning?
När jag väl började arbeta emot mig själv, började ljuga och komma på ännu mer bortförklaringar för att slippa göra något så kom glödlampan upp.
Den tändes dock inte förrän idag, när jag öppnade dörren med tårar in till väntrummet, som det slog mig att det är här jag är just nu i livet.
Jag kommer få befinna mig här antagligen ett tag, men det finns en väg ut - självinsikt och att faktiskt sluta säga ja till allt, och sluta låta tankens kraft ta över en.
Jag duger, fast jag just nu har en lång bit kvar upp till att tro på det ordet, så ska jag komma dit.
Som en vän sa nyss, när tog du en paus sist?
Jag vill så mycket med livet, men inte ens ett tåg med dess hastighet kan köra för fort utan att köra av rälsen.
Det här är jag, och min framtid ligger framför mig. Förhoppningsvis en piggare framtid.
Väntrummet där personerna sitter som är svaga och obrukbara. Vi som kommer vara till last för samhället, och vi som har en klocka tickandes på oss.
Vi sitter på rad, vissa av oss sitter mellan stolarna, och faller sedan emellan dom. Detta blir dagens synonym med försäkringskassan.
Jag pratar om utbrändhet, psykisk utmattning. Vi som kämpat tappert mot våra hjärnspöken.
Jag trodde länge att det handlade om att jag var lat, rent av bekväm, när jag mådde dåligt över att åka och jobba.
Letade sjukdomar efter sjukdomar på nätet, för min konstanta trötthet, orkeslöshet, muskelont, glömska och diverse.
För det behövde ju tyda på något annat än psykisk utmattning?
När jag väl började arbeta emot mig själv, började ljuga och komma på ännu mer bortförklaringar för att slippa göra något så kom glödlampan upp.
Den tändes dock inte förrän idag, när jag öppnade dörren med tårar in till väntrummet, som det slog mig att det är här jag är just nu i livet.
Jag kommer få befinna mig här antagligen ett tag, men det finns en väg ut - självinsikt och att faktiskt sluta säga ja till allt, och sluta låta tankens kraft ta över en.
Jag duger, fast jag just nu har en lång bit kvar upp till att tro på det ordet, så ska jag komma dit.
Som en vän sa nyss, när tog du en paus sist?
Jag vill så mycket med livet, men inte ens ett tåg med dess hastighet kan köra för fort utan att köra av rälsen.
Det här är jag, och min framtid ligger framför mig. Förhoppningsvis en piggare framtid.
Whats hanging
Dagarna går, barnen åldras, vissa utvecklas och går vidare i livet.
Jag brinner för utveckling, men jag står stilla. Vill komma någon vart, men hittar inte någon väg att gå.
Har inte tid att göra något, har inte tiden att utforska.
Jag vill inte att dagarna ska gå utan att jag har fyllt dom med något vettigt.
Jag befinner mig 90% hemma, även om jag har ett jobb som skulle fylla fler av dagarna som passerar. Men jag har som sagt inte ens den tiden.
Hemma är jag, eftersom jag måste ta hand om barn, hund och hus.
Jag önskar att jag kunde få lite plats i vardagen, få ett jobb som passar - typ dagtid. Eftersom inget annat passar nu.
Varför kan man inte få betalt för att vara hemmafru?
Man känner dig värdelös när man inte kan bidra med något alls, att vara arbetslös, är väl inget någon strävar efter att bli?
När jag skriver ansökningar om jobb, så skriker brevet "se min potential, jag vill arbeta som bara den - ge mig chansen."
Men ja, här står jag. På samma ställe som för flera år sen, och jag verkar inte kunna ta mig härifrån..
Jag brinner för utveckling, men jag står stilla. Vill komma någon vart, men hittar inte någon väg att gå.
Har inte tid att göra något, har inte tiden att utforska.
Jag vill inte att dagarna ska gå utan att jag har fyllt dom med något vettigt.
Jag befinner mig 90% hemma, även om jag har ett jobb som skulle fylla fler av dagarna som passerar. Men jag har som sagt inte ens den tiden.
Hemma är jag, eftersom jag måste ta hand om barn, hund och hus.
Jag önskar att jag kunde få lite plats i vardagen, få ett jobb som passar - typ dagtid. Eftersom inget annat passar nu.
Varför kan man inte få betalt för att vara hemmafru?
Man känner dig värdelös när man inte kan bidra med något alls, att vara arbetslös, är väl inget någon strävar efter att bli?
När jag skriver ansökningar om jobb, så skriker brevet "se min potential, jag vill arbeta som bara den - ge mig chansen."
Men ja, här står jag. På samma ställe som för flera år sen, och jag verkar inte kunna ta mig härifrån..
söndag 24 mars 2013
Rädslan att bli ensam
Att bli ensam kvar, bli lämnas av den man älskar är en mörk rädsla som inte borde existera.
Här förbannar jag tankens kraft, och inser att hjärnan behöver piskas med hjälp av KBT.
Svartsjuka handlar oftast inte om partnern, om den är obefogad då, utan om ett taskigt självförtroende och någon händelse tidigare i livet.
Jag tror dock att en del av den svartsjukan som jag känner är bra, eftersom den får mig att värdesätta min man som en rikedom som inte går att ersätta.
Men det är väl 90% av min svartsjuka som borde slukas av ett avgrundshål.
Min man, världens finaste människa. Klart man är rädd att förlora honom, men egentligen vet jag längst inne att jag inte behöver oroa mig för en sekund att han kommer att lämna mig, eller göra mig illa på något plan.
Han är genomsnäll, en bra pappa och en mycket bra man.
Men jag är som plast, för det som borde stå inristat i sten, rinner av.
Men jag ska försöka knyta ihop svartsjukan i en säck och kasta åt helvete, för känslan av hopplöshet gnager ett hål och till slut kommer jag ensam sitta kvar i hålet, full av bitterhet och ensamhet - och den bilden är inte vacker.
Här förbannar jag tankens kraft, och inser att hjärnan behöver piskas med hjälp av KBT.
Svartsjuka handlar oftast inte om partnern, om den är obefogad då, utan om ett taskigt självförtroende och någon händelse tidigare i livet.
Jag tror dock att en del av den svartsjukan som jag känner är bra, eftersom den får mig att värdesätta min man som en rikedom som inte går att ersätta.
Men det är väl 90% av min svartsjuka som borde slukas av ett avgrundshål.
Min man, världens finaste människa. Klart man är rädd att förlora honom, men egentligen vet jag längst inne att jag inte behöver oroa mig för en sekund att han kommer att lämna mig, eller göra mig illa på något plan.
Han är genomsnäll, en bra pappa och en mycket bra man.
Men jag är som plast, för det som borde stå inristat i sten, rinner av.
Men jag ska försöka knyta ihop svartsjukan i en säck och kasta åt helvete, för känslan av hopplöshet gnager ett hål och till slut kommer jag ensam sitta kvar i hålet, full av bitterhet och ensamhet - och den bilden är inte vacker.
Barn på cafe
Barn som låter, barnvagnar som tar plats. Nersölade bord av olika puresorter.
Barn som skrattar, barn som gråter. Barn som sprider bajsaromer..
Barn förbjuds på cafeer i Sverige som aldrig förr, och kommer snart kunnas se bredvid skylten "här inne röker vi inte".
Välkommen till Svenneland där man inte accepterar någon annan än sig själv. Befolkningen kan inte vara mer egoistisk, som kräver att andra ska ta hänsyn till just den person som vill ta sin svarta kopp i tysthet.
Med stum bitterhet så sörplar dom i sig det nymalda kaffet och slänger ett ont öga på fienden - den 8 månaders bebisen som dreglat ner både bord och stol.
Precis som det inte finns något viktigare i världen än att en bebis tränger in i den enorma egobubblan.
Visst, jag kan väl förstå att man kanske inte vill höra massa skrik på cafeer, men för att klargöra en sak, så är det oftast vuxna som väsnas mer.
Som skrattar högst, och som för livliga diskussioner.
Men det anses okej, för att det inte är ett lika jobbigt ljud?
Jag stör mig mer på högljudda vuxna med diskussioner som liknar nonsens, än barns jollrande.
Summan summarum, förbjud vuxna på cafeer!
Barn som skrattar, barn som gråter. Barn som sprider bajsaromer..
Barn förbjuds på cafeer i Sverige som aldrig förr, och kommer snart kunnas se bredvid skylten "här inne röker vi inte".
Välkommen till Svenneland där man inte accepterar någon annan än sig själv. Befolkningen kan inte vara mer egoistisk, som kräver att andra ska ta hänsyn till just den person som vill ta sin svarta kopp i tysthet.
Med stum bitterhet så sörplar dom i sig det nymalda kaffet och slänger ett ont öga på fienden - den 8 månaders bebisen som dreglat ner både bord och stol.
Precis som det inte finns något viktigare i världen än att en bebis tränger in i den enorma egobubblan.
Visst, jag kan väl förstå att man kanske inte vill höra massa skrik på cafeer, men för att klargöra en sak, så är det oftast vuxna som väsnas mer.
Som skrattar högst, och som för livliga diskussioner.
Men det anses okej, för att det inte är ett lika jobbigt ljud?
Jag stör mig mer på högljudda vuxna med diskussioner som liknar nonsens, än barns jollrande.
Summan summarum, förbjud vuxna på cafeer!
fredag 15 mars 2013
Det bortglömda folket.
Vi kämpar i ur och skur, också.
Vi har en skitlön, vi också.
Vi är undersköterskor, antingen läste vi det i gymnasiet eller 1,5 år på komvux.
Vi har också studieskulder om vi läste på komvux.
Ingångslönen i Nu-sjukvården för en undersköterska är ca 18.300 kr HELTID. Vilket ni kan räkna ut med miniräknare att det blir knappa 12.200 kr.
Det gnälls alltid om hur lite sjuksköterskor tjänar, hur tungt ansvar dom har. Dom har studieskulder, och dom är väldigt värdefulla för vården.
En undersköterska, jag måste bara tillägga det att dom som jobbar inom äldrevården har ansvaret för att medicinerna delas ut!
Så vi skulle likväl kunna dela mediciner på sjukhuset också, men så är ju inte fallet så vi skippar den biten nu när vi pratar om sjukhus.
Vad gör vi egentligen, vi undersköterskor - det glömda folket?
De som vårdas på sjukhus vet vad vi gör. Vi kommer när du ringer, vi kommer med saft när du är törstig. Vi frågar vad du vill äta, vi hjälper dig till toaletten.
Vi lägger om ditt operationssår, vi dokumenterar noga så att alla kan läsa hur vi gjort.
Jag kommer ihåg en gång, jag skulle rådfråga en läkare om ett sår som jag tyckte såg infekterat ut. Jag frågade - vad är bäst att lägga om med?
Han tittade på mig, med stora ögon och öppen mun.. Han vred på sig och sa "hm, ja.. jag kan inte det här med såromläggningar".
Han kan nog det där med sjukdomar mest, jag kan kanske det med sår bäst. Sjuksköterskan kan det där med medicinering och dosering bäst.
Vi alla samarbetar, det är därför vi jobbar i ett T E A M.
Vi är det glömda folket, värda att bli hörda. Vi är värda det alla andra är inom vården - högre lön för det värdefulla arbetet vi gör.
Glöm oss inte.
Vi har en skitlön, vi också.
Vi är undersköterskor, antingen läste vi det i gymnasiet eller 1,5 år på komvux.
Vi har också studieskulder om vi läste på komvux.
Ingångslönen i Nu-sjukvården för en undersköterska är ca 18.300 kr HELTID. Vilket ni kan räkna ut med miniräknare att det blir knappa 12.200 kr.
Det gnälls alltid om hur lite sjuksköterskor tjänar, hur tungt ansvar dom har. Dom har studieskulder, och dom är väldigt värdefulla för vården.
En undersköterska, jag måste bara tillägga det att dom som jobbar inom äldrevården har ansvaret för att medicinerna delas ut!
Så vi skulle likväl kunna dela mediciner på sjukhuset också, men så är ju inte fallet så vi skippar den biten nu när vi pratar om sjukhus.
Vad gör vi egentligen, vi undersköterskor - det glömda folket?
De som vårdas på sjukhus vet vad vi gör. Vi kommer när du ringer, vi kommer med saft när du är törstig. Vi frågar vad du vill äta, vi hjälper dig till toaletten.
Vi lägger om ditt operationssår, vi dokumenterar noga så att alla kan läsa hur vi gjort.
Jag kommer ihåg en gång, jag skulle rådfråga en läkare om ett sår som jag tyckte såg infekterat ut. Jag frågade - vad är bäst att lägga om med?
Han tittade på mig, med stora ögon och öppen mun.. Han vred på sig och sa "hm, ja.. jag kan inte det här med såromläggningar".
Han kan nog det där med sjukdomar mest, jag kan kanske det med sår bäst. Sjuksköterskan kan det där med medicinering och dosering bäst.
Vi alla samarbetar, det är därför vi jobbar i ett T E A M.
Vi är det glömda folket, värda att bli hörda. Vi är värda det alla andra är inom vården - högre lön för det värdefulla arbetet vi gör.
Glöm oss inte.
torsdag 14 mars 2013
Kvävas
Känslan att sakna någon,
så djupt så det gör ont.
Känna luften stanna i halsen,
Eftersom resten av vägen är för
Trång.
Det känns som jag ska kvävas,
Min kropp spänner sig.
Jag vill gråta, men kroppen
Klarar inte av att hantera
Alla känslor.
En liten bit dör av mig när
Du inte är här bredvid.
Jag känner mig ensam,
Och min hjärna fungerar
Inte som förut.
Vart fan ska jag ta vägen,
Hur ska jag kunna vara lugn?
Mitt halva hjärta följde ju med dig,
Dit du nu är.
Jag är ett öppet sår, tills du
Återvänder.
Det är plågsamt att sakna något
Så kärt,
Det är plågsamt att inte kunna andas
- att känna att man snart kvävs.
Låt tiden gå fort, så du snart är hemma
Igen...
så djupt så det gör ont.
Känna luften stanna i halsen,
Eftersom resten av vägen är för
Trång.
Det känns som jag ska kvävas,
Min kropp spänner sig.
Jag vill gråta, men kroppen
Klarar inte av att hantera
Alla känslor.
En liten bit dör av mig när
Du inte är här bredvid.
Jag känner mig ensam,
Och min hjärna fungerar
Inte som förut.
Vart fan ska jag ta vägen,
Hur ska jag kunna vara lugn?
Mitt halva hjärta följde ju med dig,
Dit du nu är.
Jag är ett öppet sår, tills du
Återvänder.
Det är plågsamt att sakna något
Så kärt,
Det är plågsamt att inte kunna andas
- att känna att man snart kvävs.
Låt tiden gå fort, så du snart är hemma
Igen...
onsdag 6 mars 2013
Värdelös.
Vissa dagar känner man sig tråkigt värdelös. Ett misslyckande kan kännas hårdare än vad det skulle gjort på en bra dag.
Min dotter frågade varför "tråkigt" existerade, och jag funderade och sa att det är för att man måste ha tråkigt för att kunna uppleva det roliga.
Ibland undrar jag verkligen när man kan börja överväga det positiva istället för att lägga energi på det negativa.
Känns som jag står och trampar, vill utveckla och utvecklas. Men åt vilket håll ska jag?
Jag vill ha en förändring nu, en bra sån inte en sån förändring som gör att man blir av med ett jobb.
Jag önskar att någon kunde komma på åt mig, vad jag borde göra just nu - något som gör att man kan överleva på det.
Jag begär inte ekonomisk oberoende, utan bara lite lugn i vardagen.
Jag känner som jag är en fråga från På Spåret där ingen kan svara, och där frågan får falla bort då till och med dom som gjorde gåtan glömt bort svaret.
Were's the peace?
Min dotter frågade varför "tråkigt" existerade, och jag funderade och sa att det är för att man måste ha tråkigt för att kunna uppleva det roliga.
Ibland undrar jag verkligen när man kan börja överväga det positiva istället för att lägga energi på det negativa.
Känns som jag står och trampar, vill utveckla och utvecklas. Men åt vilket håll ska jag?
Jag vill ha en förändring nu, en bra sån inte en sån förändring som gör att man blir av med ett jobb.
Jag önskar att någon kunde komma på åt mig, vad jag borde göra just nu - något som gör att man kan överleva på det.
Jag begär inte ekonomisk oberoende, utan bara lite lugn i vardagen.
Jag känner som jag är en fråga från På Spåret där ingen kan svara, och där frågan får falla bort då till och med dom som gjorde gåtan glömt bort svaret.
Were's the peace?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)