Alla vet vi att vi inte Borde bli sjuka under semesterperioderna, helst inte någon gång. Jag läste en artikel om en slutkörd sjuksköterska som själv ansvarar för patienter om nätterna då undersköterskan går av på natten klockan 02.00 (detta förstår jag inte alls).
Hon pratade om ungdomar som kom in fulla, om en patient som var tvungen att spola sin kad hela tiden och en dam som behövde kissa hela tiden. Hon pratade om två kirurger som hon var tvungen att assistera när det skulle sys, annars skulle läkarna sitta vid ett skrivbord och inte göra någon nytta.
Detta skapar en frustration för hennes del, så ska det såklart inte vara. Men jag kommer även att tänka på min arbetsroll som undersköterska där detta är vardag varje gång man jobbar.
Jag och en arbetskollega kan ansvara för välmåendet, omsorgen och omvårdnaden för 14 patienter. Vi ska se till att alla kommer upp och blir tvättade, se till att alla får rena kläder, munvårdsbrickor, att dom kommer på toaletten, att blodtryck och diverse ting blir gjorda. Vi ska även se till att alla får den mat, hålla koll på vilken kost som alla äter.
Vi ska byta blöjor, vi ska bädda sängar, vi ska göra rent sängar. Vi ska duscha patienter, båda på duschstol, på duschpall eller i en bädd.
Vi ska se till att patienter kommer ner till undersökningar. Vi ska hålla koll på patienter som behöver tillsyn, även på dom som kommer in som har fallrisk.
Vi ska finnas där, lyssna, krama, hålla handen - samtidigt som larmet piper att någon är färdig på toaletten eller att någon behöver tas blodsocker på, eller att någon behöver upp från en undersökning. Kanske har någon lågt blodsocker, så man behöver springa och göra macka och hälla upp ett glas mjölk, samtidigt som en dement patient ligger och gråter för att miljöombytet gjort denne orolig.
Någon kanske samtidigt ligger på ett patientrum, som inte kan ringa på klockan men som ligger med blöjan full med avföring, som kanske rent är jättedement som har smutsat ner hela sängen, kanske behöver denna personen hjälp av två personer. Vem ska då ta våra larm, om den andra gruppen är upptagen med diverse sysslor som vi?
Samtidigt som detta, kanske någon har en blåsa som inte kan tömmas. Som ligger med 600-900ml urin i blåsan - som behöver tappas, eller kanske få en kad insatt. Kanske är det till och med någon som har fått liggsår för att vi inte hunnit med vändschemat.
Såromläggning kan också vara komplicerad, och kanske behöver man även där vara två.
En undersköterskas roll, kugghjulet i verksamheten, talas sällan om. Vi ska inte klaga, även om vi har en lön som gör att det knappt går runt. Sjuksköterskor får dubbel ersättning, plus kval, om dom jobbar extrapass i sommar. Vad får vi undersköterskor? Ingenting extra.
Det känns som min yrkesroll är minimerad in till ingenting alls.
En undersköterska har ingen högskoleutbildning, vi har någonting medfött som gör att vi kan vara på 1000 ställen samtidigt. Detta är ingenting man kan studera sig till, det är ett lärande i verkligheten. Tillsammans med det och en empati, så skapar det mer kunskap om livet och livskriser än vad studier någonsin kan ge.
Det gäller att kunna hålla sig lugn, det är tråkigt att behöva prioritera mellan en vändning eller att kunna trösta någon som befinner sig i den svåraste livskris.
Pengar är inte allt, självklart inte - men vi behöver också leva - vi vill också få beröm, vi vill också synas för det fantastiska arbete vi gör.
Det är inte bara sjuksköterskor som driver runt sjukvården, även om dom är fantastiskt bra på det dom gör såklart..
