Nu lämnar jag tomrummet av bortförklaringar och missförstånd. Jag lämnar detta bakom mig, stänger dörren och går vidare in i någonting som kallas livet. Där man lever på riktigt, där intrycken bara är äkta och där man konfronterar verkligheten istället för ord som så lätt knappas in på tangentbordet.
Bilder säger som sagt mer än 1000 ord, och ord lämnar rum för missförstånd.
Jag känner att jag inte riktigt orkar med det, att bli fångad av energitjuvar som snor det man lever på och dränker en i missförståndets vimmel.
Just nu skiter jag faktiskt i vem som tar illa vid, för jag känner att jag inte riktigt bryr mig just nu. Den som känner sig träffad får klara upp det själv och ställa sig en funderare varför jag skulle mena just den personen.
Jag tänker inte längre förklara mig, be om ursäkt eller för den delen lägga mig ned och låta mig bli sparkad på. Går man inte i leken, får man leken tåla.
Läser ni vad jag skriver, så tolkar ni den på ert egna sätt - det är ingenting jag kan styra och som jag knappast ska behöva ursäkta mig för.
Tycker ni inte om min öppenhet, läs inte vad jag skriver då. Alla minst - kommentera inte det jag skriver för att ni tolkar det på ett annat sätt än vad jag skrivit i faktiska ord.
Blogga kommer jag göra, för den är min ventil.. Facebook kommer nog dö ut snart, kvar kommer det finnas själar som är mer intresserade av andras liv och hur dom lever än vad dom är intresserade av sitt liv och att leva det.
Det är huvudsaklingen din öppenhet som gör att jag kommer in och läser hur det går för dig. Jag hoppas samtidigt att det går bra för er efter branden och det är tur att ingen blev skadad. Önskar dig all lycka med att konfrontera verkligheten.
SvaraRadera