Jag vill höra dig andas

"Jag vill höra dig andas, lätt och bekymmersfritt.

Jag vill bära din tyngd på mina axlar, för just dig orkar jag bära med mig,

bara jag får höra dig andas.

Jag älskar dig, det kommer jag alltid att göra. 

Jag visste att jag älskade innan jag kunde se dig, innan jag kunde röra dig.

När jag fick vetskapen om att du fanns, kände mig aldrig ensam.

Jag kände dig och din värme. Din kärlek värmde min kropp,

och mitt hjärta delades med ditt.

Du satte dina spår ju mer vi umgicks, ju längre tiden gick,

desto större blev ärren. Dom är till för att minnas,

att ingen har varit närmare än vad någon annan någonsin har varit,

och dom är till för att påminna mig att ytliga ärr är ingenting att bry sig om,

om något gott har kommit från dom.

Du är mitt barn,

jag hörde dig ta ditt första andetag, jag hörde ditt första skrik.

Du värmde inte längre upp mig enbart inifrån - utan utifrån också.

Du var varm, du var blöt och du var skrynklig. Du andades ikapp med mig,

du tittade på mig med dina stora ögon. 

Du lärde dig rulla runt, du lärde dig äta mat med bitar. Du lärde dig sitta, du lärde dig krypa

och du lärde dig att gå. 

Jag tröstade dig när du ramlade och skrapade knät, jag berättade sagor för dig. Vi lekte ihop,

jag byggde upp ett torn som raserats på golvet.

Vi kollade på filmer, du frågade hur livet hängde ihop.

Jag tröstade dig när du förtvivlat inte fick ihop hur allting hängde ihop". 

Ingen ska behöva överleva sitt eget barn, inget barn ska få chansen att fylla sitt hjärtan av förtvivlan och hopplöshet. Ingen ska behöva känna sig värdelös för världen, för för någon betyder du allting.

Den psykiska ohälsan behöver belysas mer och ingen ska behöva må dåligt i hemlighet. Ingen ska behöva känna sig ensam, för runt hörnet kan det stå någon som kan bära upp den mest sargade människan.

Jag är glad att jag var ett av alla barn som överlevde sorgen och förtvivlan, som hellre dränkte mina sorger i missbruk istället för att ta den sista vägen ut och lämna allt mörkt som var runtomkring mig.

Som förälder måste man vara aktiv hela tiden, jag vet att jag dolde mina tårar bakom stängda dörrar. Kanske ska man som förälder, trots en stängd dörr, öppna den och gå in och trösta även om skylten "Håll dig borta" sitter fastspikad på dörren.

Ingen, absolut ingen, ska behöva överleva sina egna barn..