För 1,5 månad sen blev jag sjukskriven från skolan, jag klarade inte av surret längre eller pressen att befinna mig i klassrummet. Det blev för mycket och jag blev utmattad. Jag kom på mig själv att sitta och hålla för öronen i skolan för att jag inte mäktade med.
Sen började jag stanna hemma, tog ställning och beslöt mig för att vara hemma. Successivt började jag må bättre psykiskt men då tog kroppen ut sin rätt eftersom jag hade hållit allt inom mig. Jag blev jättesjuk. Jag hade extrem halsont hela december, och nu i januari också. Jag fick en stor inflammation i min spottkörtel som på senare nu i januari har blivit till en sten i körtelgången. Ska på ultraljud för detta, någon gång - inom en månad.
Om mindre än en månad har jag också fått tid till bukoperationen där dom ska sy ihop mina magmuskler som har gått isär. Något nervöst inför det också.
Sen var jag hos ortopeden idag. Fick reda för ett tag sen att mitt korsband var naggat och av på ett ställe och det förklarade min smärta. Dom ville inte göra någonting eftersom man oftast klarar sig utan korsband.
Idag fick jag träffa en specialist som berättade att mitt korsband var helt utslitet och trasigt. Vi började då prata om att operera knät och byta ut korsbandet. Först ska vi börja med en mindre operation för att verkligen se hur kasst det ser ut inuti. Så jag har 2-3 operationer att göra detta år - inom en snar framtid också. Samtidigt har jag skolan att fokusera på och sen är den praktiken som man ska ut på.. Om man hittar en praktikplats..
Förutom ortopeden idag så höll jag en föreläsning på Högskolan Väst idag. Pratade om psykisk ohälsa, precis som förra gången, utifrån mig själv. Det var en supermysig och engagerad klass som lyssnade på det jag sa. Man får så mycket energi av att föreläsa för engagerade studenter, så jag kommer leva på det här ett tag.
Just nu idag, ska jag ta det lugnt. Jag är uttömd på energi, så en varm dusch och varm choklad efter att mina underbara små älsklingar har lagt sig blir aktuellt. Gubben kommer hem vid 22.00 och jag längtar så galet mycket efter honom, min underbara man..
Tänk vad mycket man har att vara lycklig för, små ting runtomkring som man borde värdesätta högre och tänka på mer och reflektera över.
Ta hand om er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar