Den lilla psykopaten inuti mig.

Fy fan vad jag har mått rent ut sagt skit de senaste dagarna. Jag har velat ligga i mitt mörker och bara famla runt. Bara försvinna bort i mig själv. Inga ljusstrålar skulle få ta mig, och inga ljud skulle få nå mig. Jag skulle bara få vara, med mig själv och tystnaden runt omkring mig.

Det blir för mycket för mig, speciellt med tanke på den praktik jag gör och sen med upptrappningen med medicinen. Medicinen gör mig både psykisk och fysiskt nedsatt. Mina ben kan bestämma sig för att vika sig, och sen ligger jag med darrningar i kroppen.

 Det är speciellt svårt att dra sig undan när man har barn som man vill ge all den uppmärksamhet som dom förtjänar, men ibland orkar jag inte. Ibland orkar jag inte höra röster, skrik och bråk. Som tur är så har Mattias varit hemma och kunnat rodda det i den mån han orkade.

I fredags kom jag hem från en helvetesdag från praktiken, det var bara att laga mat, äta och sen upp och lägga sig för natten. Världen snurrade, jag kände hopplöshet och tomhet. Jag orkade inte ens känna efter vännen ångesten för att må ännu sämre, jag var helt slutkörd. Jag orkade inte bry mig om att jag inte kunde vara med på fredagsmyset, för jag hade inte ens energi till att öppna ögonen igen efter att dom slöts.

Min födelsedag igår var kämpig, jag vill inte fylla år - inte igår. Dagen var ju skit, varför skulle jag få fylla år på en skitdag? Förra året var skit, eftersom jag fick fira den i ensamhet med min man på 40 mils avstånd. Kvällen var ensam, och vi hade redan haft två veckor innan av helvete då han var borta hela veckor och jag var ensam med barnen..

Jag är luddig just nu i huvudet, och här om dagen stod jag i tankarna om att hoppa av högskoleutbildningen till hösten och börja läsa socialpsykiatri. Antagligen för att det är någonting jag känner till och kan klara mig igenom utan att kämpa, vilket jag får göra med denna utbildningen.. Fast sen när jag tänker överhuvudtaget på att behöva jobba och kämpa så blir jag så trött, så fruktansvärt trött och känner att det vore så enkelt om vi hade ett fungerade skyddsnät i samhället som kunde fånga upp mig. Låta mig vara lite, låta mig återhämta kraften utan att ekonomin körs i bott..