I stormens öga

Trötta ögon, kan inte somna

Trött kropp, kan inte slappna av

En trött själ, letar ro

Vilsen i mörkret, famlar jag omkring

Letar efter mig själv, efter betydelse

Efter livets ljus, slutet av tunneln

Hoppet är det sista som lämnar människan,

antar att det även gäller mig

Dagarna är mörka,

som en blomma behöver jag ljus

Jag sträcker mig efter varje stråle

för att få mig själv att växa

Vinden tar fatt i mina tankar,

fast i mitt huvud

blåser det en storm

Kan inte sortera varken tankar eller ord,

jag orkar inte sortera 

jag snubblar över dessa kallade små ord

En dag kommer säkert stormen lugna sig

och jag kan få njuta av stillheten

men just nu är det mycket

och jag finner ingen ro

Ha tålamod,

jag kommer resa mig igen

jag kommer snart inte bara orka

utan jag kommer även tillåta mig själv att leva

det ni kallar Livet.