Tänk om.

Tänk om livet vore lika lätt att leva, som att skriva ord. Tänk om livet kunde levas fullt ut, och att man faktiskt kunde få in i huvudet att i morgon kanske inte solen går upp, så man kan göra det bästa av dagen.

Att man kunde ta till vara på varje sekund och glädjas åt de små sakerna som egentligen ses som obetydliga.

Tänk om allt kunde vara lika självklart, som det är för andra. Tänk om man kunde sluta känna ångest, känna livsglädje och kunna andas utan att det känns som ett berg har landat på ens bröstkorg. Tänk om lilla obetydliga jag, kunde känna sig betydelsefull och inte skämmas över den jag är. Tänk om jag kunde få mitt självförtroende, och känna att jag inte behöver gömma mig under jackan när jag går ut.

TÄNK om jag kunde släppa alla tankar, bara ge helvete i alla tankar och bara gå utanför dörren och bara kunna ta den plats jag förtjänar. Kliva ur bubblan, och gå in i en egosfär där bara jag finns.

Tänk om jag kunde ge mig en örfil, vakna upp ur koman, ställa mig upp och bara skrika rakt ut "JAG ÄLSKAR ATT LEVA". Tänk att kunna ta det där djupa andetaget, gå ut ur dvalan och ta för mig av världen. Tänk bara, att kunna känna energin strömma tillbaka i kroppen.

Tänk om.. Jag kunde få chansen att hitta den röda tråden i mitt liv, att kunna följa den och kunna bara vara jag.. Utan den där ryggsäcken, den den där kramande känslan i kroppen och utan alla tusen tankar.