Försöker hitta nya värderingar för livet, efter att ha kommit halvvägs upp från botten. Prövningarna har varit många och jag har kommit fram till att livet alltid kommer att pröva en vart man är står i livet.
Prövningarna kommer när man är på botten och när man är på topp, dom är till för att påminna en och göra så att man reflekterar över vad som är viktigt i livet och inte. Man ska inte ta livet för seriöst, man ska försöka fånga dagen. Låter som en klyscha, men att kunna ta till sig det gör att man kan leva ett mycket rikare liv.
Jag har gått igenom helvetet, jag har bott där och jag har vandrat runt där länge. Jag vet hur det är att vara på botten, jag vet hur det ser ut när det är mörkt. Men jag har också sett den andra sidan och det är dit jag ska igen. Styrkan att ställa sig upp kommer när man är redo, eller när man hittar någon som orkar bära en från helvetet. Viljan måste också finnas, och det har väl alltid varit min starka sida.
Någon gång i bardomen knöt jag ett rep runt ett träd, tiden innan jag gick ner i mörkret. Det är det repet som gjort att jag hittat vägen tillbaka till livet.
Jag har fått många nya bekantskaper, många nya vänner. Vänner som finns där, som jag kanske inte umgås med på fritiden eller mycket, men som ändå finns där. Som en skugga bakom en, som påminner en om att dom faktiskt finns just precis där - bakom en när man faller.
Att lita på någon har varit svårt för mig - är svårt för mig. Jag har bett tidigare om tålamod om man ska umgås med mig, jag har till och med bett människor lämna mig om dom inte klarar av mina egenskaper. Jag hoppas dom har lämnat mig och gått vidare, för dom bekantskaper jag bygger upp just nu hoppas jag ska finnas där över en lång tid. Jag har lämnat ungdomen bakom mig, jag har fått nog av falsk trygghet. Jag behöver ärlighet.
Läget just nu är att jag sitter och råfryser, har inflammation i axeln, har ett svullet öga MEN jag sitter med ett tillfredsställelse.
Tack ni alla som bygger upp mig, ni är bäst och värda guld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar