Biverkningarna är många av tabletterna jag fick för en vecka sen, men ångesten har i alla fall hållit sig borta ett tag. Det är bara nedstämdheten som varit jobbig, men ändå hanterbar. Det är bara att gråta och sen så känns det bättre.
Här om dagen kom skakningarna som biverkningar, och jag kunde inte somna förrän efter midnatt. Det är inte så lätt att ligga och skaka i sängen och somna precis. Efter den timman med skakningar, så var jag jättetrött. Dagen efter när jag befann mig på praktiken så vart det något kämpigt.
Jag har kommit på någonting jag kommer sakna med att dala, det är mina stunder här på bloggen. Jag skriver mest när jag är nere i en dal, och det är min ventil - att skriva. Men jag hoppas att jag kan skriva mer positiva saker än hur jobbig ångesten är. Men eftersom ångesten har varit en del av mig i så många år, så blir det säkert ett tomrum i kroppen. Förhoppningsvis kan jag fylla den med det jag länge velat ha - ren glädje som håller i sig längre än någon dag.
Säkert är det lite placebo, eller så har jag kommit till insikt, med hjälp av tabletterna, om vad jag tycker är viktigt att prioritera. När tabletterna inte gör mig jätteirriterad, ledsen eller trött, så finner jag mig själv. Den där med lite tålamod i alla fall, och den där känslan ni vet - när man blir plötsligt blir glad över att komma på att man egentligen har hela världen framför sig och att man egentligen inte behöver mer. Jag har min familj, ett fåtal - men ändå värdefulla vänner. Bekanta finns i massor, antagligen är det inte helt fel i huvudet på mig när jag lyckats ha så många omkring mig.
Jag är ju faktiskt inte ensam.
Eller ja, något fel i huvudet är det ju på mig. Man kan läsa om bipolär sjukdom på denna sida, och om man vill stödja forskningen så kan man ge en gåva för att få forskningen att gå framåt så man kan få fram effektivare behandlingar för oss som är lite.. annorlunda. Men vem säger att annorlunda är fel - egentligen? Men en lättnad i vardagen vore inte fel. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar