Vilken dag!

Vilken dag, vilken långsam och lång dag.

Den började vid fem i morse, då Jacob kommer in till oss och knappt kan andas. Han var jättevarm, så det var bara att ta på sig kläder och fara in med honom till akuten. Väl där inne så undrade dom vad vi gjorde där inne, vi kunde ju väntat till vårdcentralen hade öppnat istället för att störa dom i det kommande skiftbytet. Men vi fick i alla fall komma in på ett rum, men där fick vi reda på att vi inte kommer få träffa läkare, utan bli omdirigerade till barnmottagningen när det öppnar klockan åtta.. Klockan var då kvart i sex, och det ville man inte höra..

Febern hade stigit när vi hade kommit in, trots alvdeon.. Hans andning var bättre, men han lät bra skruttig och var trött. Klockan 07.40 gick vi bort till barnmottagningen, för dom tyckte inte att vi skulle sitta och hänga hos dom. Så det var bara att traska iväg, och klockan åtta fick vi komma in på ett rum. Sen fick vi inte träffa en läkare förrän 09.30, eftersom dagläkaren var sjuk så dom fick vänta på bakjouren.. Och vilken bakjour, han var nog tappad någonstans där bak.

Han tittade på Jacob, ville ha en high five och friskstämpla honom. Han kollade i halsen, och visade vad stora mandlar han hade. Sen stängde han munnen och skickade iväg oss hem...
Väl hemma så gick han upp och la sig i min och Mattias säng, drog ner rullgardinerna då han inte klarade av ljuset, och han klarade inte av ljudet från Wilma.

Klockan tickade på, och vid ett ringde jag VC då Jacob inte fick i sig så mycket. Han hade druckit ett glas vatten och en festis på 18 timmar, och med hög feber är inte det en bra kombo.
Dom ringde upp, och ville ha in oss direkt, men eftersom jag var ensam hemma och Wilma sov middag, så fick vi ta en tid vid halv fyra. Så när Julia kom hem från skolan, så var det nästan direkt iväg till mamma för att släppa av henne och Wilma där och åka ner till vårdcentralen.

Jacob var då alldeles blek i ansiktet, hade tempat upp till 40 grader och bara hängde. Han lyssnade och konstaterade att det inte satt i lungorna, han tittade i halsen och sa att mandlarna såg väldigt stora ut och att CRP och ett halsprov måste tas. Samt att han måste få alvedon att få ned febern - vilket jag har gett honom hela dagen utan att febern går ner.... Proverna kom i alla fall tillbaka, och det visade på bakteriell halsfluss som behövdes medicineras. Så alla andningsbesvär uppkommer p.g.a. att mandlarna är så svullna och trycker neråt.

En fråga blev ju hur fan läkaren på NÄL kunde missat det här, varför tog inte han några prover?? Då hade man ju sluppit hela resan med vårdcentralen med..

När vi väl kom hem från VC och fått hämtat upp de andra två, så har Jacob legat där uppe och tittat på film, nedbäddad.. Så synd om barnen när dom är sjuka, man är så maktlös och det finns ingenting att göra, mer än att ge moderlig kärlek då i form av kramar, pussar, klappar och mat och glass på bricka i sängen.

Nu är barnen lagda i alla fall, och jag och mattias får bevaka så att Jacob inte börjar snarka hemskt mycket och att han inte får andningsuppehåll på grund av storleken på mandlarna.

Men tills dess, så ska jag avnjuta soffläge - jag och min huvudvärk.