Jag måste bara berätta om någonting revolutionerade för mig. Som alla vet, så har jag haft ett socialt jobb och jag antar att det har fungerat eftersom jag har gått in i en roll. Jag har alltid gett 100% och jag älskar att ta hand om människor, men någonting jag aldrig har orkat är att bry mig om människors bloggar.
Jag har aldrig fastnat, har inte orkat ta till mig det dom har skrivit. Det kan väl kanske ha med att göra att jag aldrig har gillat att läsa, då jag inte kan fokusera mig på texten jag läser. Men hur som haver, på senaste har jag googlat runt på olika sidor för bipolära och med de som har ångestsyndrom och jag har funnit därigenom en blogg som jag har börjat följa. En person vars blogginlägg liknar mina, hans tankar och ord reflekterar mina egna.
När man går i en bubbla är man ensammast i världen, och man tror inte att någon annan fungerar likadant som en själv. Jag läser hans blogg, går in en gång varje dag och tar till mig det han skriver. Jag känner en samhörighet som jag inte känt innan, och jag känner mig inte längre ensam. Vissa steg har han tagit som jag inte tagit än, och tvärtom.
Många dörrar öppnar sig numera, och det känns som ett kliv in i verkligheten framöver kan bli verklig. Först, när jag började med dessa nya tabletter var jag orolig - rent av rädd att leva i en annan verklighet än den jag levde i, men nu när jag börjar fungera något bättre så ser jag fram emot vad livet kan ge mig.
Förut har jag behövt mina ramar att leva i, och allt annat som gick utanför gjorde mig extremt trött.
Såklart är vissa dagar, ungefär 25 av 30 dagar i en månad jobbig. Kvällarna och morgonen är värst, mitt på dagen har jag inte tid till så mycket funderingar så det kan ju påverka mitt tankemönster. Fast det såklart, skolmiljön är skitsvår. Det kan bli stimmigt och mycket ljud, och det gör mig ofokuserad och då flyr jag in i min egen lilla värld där alla tankar trängs och försöker spela ut varandra för att få plats i mitt överfulla huvud.
Vad som är i mitt huvud just nu är allt som har med praktiken och göra, den gör mig trött, sen har jag min första revision att ta tag i på måndag. Ska göra en revision åt LO-facket i Vara. Jag är rädd att jag kommer må så dåligt på söndag att jag inte kommer kunna genomföra den, för jag vet att söndagsångesten fortfarande tar plats hos mig, och sen inte bara ångesten. Jag har ingen erfarenhet av revisioner, jag är en simpel kassör i ett parti vars utgifter är lika många som månaderna på ett år.
Usch nä, nu ska jag och min trötthet dunka huvudet i bordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar